Uppkrupen i skönaste fåtöljen med datorn i knäet scrollar jag igenom mitt instagram-konto. Stark är jag inte – men jag börjar kunna förhålla mig till det som varit, börjar kunna se att varje steg varit nödvändigt, att inget är bortkastat. Genom terapin har jag förstått varför jag såg mig som värdelös.
Det är ett nytt liv, men i instagraminläggen anas drömmar jag inte förmådde se.
Ibland går jag av tåget vid Triangeln och promenerar till Malmö Central. Shoppinghysteri. Materialism.
Mitt nya liv är enkelt. Vinterns nya nöje är fågelmatning. Något julpynt har inte kommit upp. Varför alla dessa porslinstomtar och elektriska ljusstakar?
Morgonpromenaden går genom skogen. Nerblåsta grenar täckta av grön lava, kottar och torra fröställningar får följa med hem. Vid trappan bygger jag en installation av skogskonst kring fågelbadet på fot som farfar gjutit av cement för länge sedan.
Till BNP bidrar jag inte – däremot hjälper jag småfåglar.