Det är lätt att fastna på internet när jag egentligen borde ägna mig åt Marit. Därför är det bra att WiFi-anslutningen i Brittas koja är dålig. Istället har jag gett mig några timmar om dagen i Vandrarhemsköket på Tre Björnar.
Därifrån läser jag artikeln om hur bra det är med urskog.
Igår traskade jag omkring bland mossa och lingonris i Åsen, letade efter platsen för Gyrisgården enligt Lars-Erik Lindhamns kartskiss. En skällande hund stoppade mig, men dess ägare berättade att gården varit i släkten i mer än hundra år. Han visade lämningar efter en smedja och var det fanns en jordkällare. Gamla husgrunder kunde anas på våren.
Nu har jag sett platsen – men hur det såg ut år 1668 får jag fantisera ihop.