Om en vecka fyller jag år. Inser att jag inte har en aning om vad jag fyller. Måste räkna efter.
47 år – är det ett ålderstecken att inte minnas hur gammal man är?
Det är 8 år sedan jag skilde mig.
7 år sedan jag satte skylt på huset. Två liv – så olika från det jag lever nu.
Idag fick jag brev från skatteverket med anledning av min deklaration.
”I årets inkomstdeklaration har du bifogat en skrivelse där du yrkar på avdrag för de utgifter du haft på grund av dina borgensåtaganden.
Avdrag för förlust på fordringar på eget bolag kan medges endast under förutsättning att förlusten är verklig och definitiv. Dessutom krävs att det kan visas att bolaget tillförts tillgångar motsvarande fordringens värde.
Om en fordran förvärvas eller borgen infrias efter det att företaget försatts i konkurs, kan avdrag för förlust inte medges på grund av att värdepapper anses avyttrade när bolaget försatts i konkurs. Avdrag förutsätter i sådana fall en avyttring av annat slag som t ex en försäljning. Avdrag kan således medges för en förlust på en regressfordran på bolaget som sålts efter det att bolaget upplösts och inte längre existerar.
Du har inte lämnat något underlag som visar att du har sålt fordringarna under inkomståret 2015. Skatteverket medger därför inte avdrag för de utgifter du haft för dina borgensinfrianden. ”
Bara att läsa övervägandet gör det svårt att andas. Det är som att lungorna dras ihop – som att det inte finns utrymme för någon ny luft.
Hur kunde jag tycka att juridik var kul?
Mina dagar tillbringar jag i trädgården. Bakterierna i jorden lär innehålla nyttiga ämnen. Solljuset är en naturlig form av ”må-bra-hormon”. Jag försöker hitta ett lugn i själen. En känsla av good-enough utan att prestera. Fortfarande finns bekräftelsebehovet där. Fortfarande kan jag känna mig värdelös. Förbanna mig själv.
På söndag åker jag till Capellagården. Textfragment om Marit är inskickade. Många ord är inte skrivna. Men det är skönt att fantisera om Åsen när mörka minnen smyger sig på.
Två nutida frågor som upprör mig är miljöförstöringen och patriarkala strukturer. Frågor som var aktuella även 1668. Om jag får ihop det någon gång vet jag inte. Och jag bryr mig inte. Jag tränar på ett nytt sätt att leva. Och jag bestämmer mig för att riva det där övervägandet från skatteverket. Det är också historia. Jag kommer inte få någon framgång.
Jag var en idiot – och det kostade. Jag trodde andra om gott – och det var blåögt. Kanske lärde jag mig en läxa.
Ansvar kommer jag aldrig mer att klara.
Fortfarande ser jag på mig med förakt – känner skuld och skam. Mår bäst när jag går i trädgården här uppe – där ingen vet något om mitt förflutna.
Där jag bara kan vara. Där jag ger mig tid att dofta på rosorna eller att bara titta in i rosens hjärta.
