Medveten om och djupt besvärad av beroendet av vittnesmålen och de inhabila barnen och complices. Kan vittnesmålen sammanfalla in i minsta detalj utgör redan detta ett argument för de avsteg från normal procedur som deras begagnande innebär. Därför blir bara ett fåtal enkla och konkreta detaljer föremål för kontroll;
När red ni till Blåkulla?
Vilka var med?
Vad red ni på?
Hur var NN klädd?
Vad gjorde hon där?
Detaljer kontrolleras genom direkta frågor.
Rätten är fångad i sin mekaniska metod att avvikelser på vissa punkter tolereras bara vittnena är samstämmiga i de detaljer som efterfrågas.
”Barnen hava … var för sig bekänt blivit förde i natt på en röd ko, förutan andra omständigheter de därhos omtalat, som till störste delen överensstämde”
”Vittnesmålen överensstämde någorlunda eller i huvudsak”.
(I norrlandskommissionen underlåter Falck redovisa sådana vittnen som förnekar sig ha sett den anklagade och som alltså inte stöder åtalet.)
Enkel frågelista, norrlandskommissionen
- Si (Om hon var i Blåkulla?)
- A qua (Av vem fördes hon?)
- Quando (När?)
- Quomodo (Hur?)
- Quid rerum agitant (Vad de rida på?)
- Quando novissime et quomodo (När och hur nu senast?)
Den legala bevisteorin
Källa: Ankarloo sid 256
”Man kunde inte döma en misstänkt som nekade och som inte varit oförsiktig nog att ha två ögonvittnen närvarande vid dådet, även om han kort efter ett mord påträffades på gärningsplatsen med en blodig yxa”