Luften känns som en sommarvind när chauffören öppnar bussdörren. Även om det bara var 8 minuters väntetid drogs axlarna upp mot öronen medan kroppstemperaturen sjönk allt närmare luftens sju grader. Handskklädda händer grävde i fickorna, fiskade upp mobilen, kollade tiden. Blicken fäst i marken och på de svarta Eccokängorna som gungade från häl till tå. Fram och tillbaka. Längtade efter att sätta mig ner, tortsätta med min bok, eller läsa i Metro.
Varför kan inte bussen stå och vänta här när tåget anländer? Varför kan passagerarna inte få sitta inne i värmen tills bussen avgår?