Separata bubbelpooler och våldtäkt på badet i Stockholm. Minst två knivmord med kopplingar till nyanlända. Sexuella trakasserier på allmänna platser. Berättelser om hur polis och socialtjänst går på knäna.
I mitt huvud finns så många ord.
Fortfarande minns jag chocken när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Jag kunde verkligen inte förstå. Sedan dess har jag ägnat mycket tid åt att läsa inlägg, diskutera för att försöka förstå. Många berättar att de egentligen inte gillar SD:s politik eller deras politiker – men det är det enda partiet som inser att Sverige inte har ekonomiska resurser att hjälpa hela världens fattiga. Att även om Sverige är ett rikt land – så har inte de styrande mandat att använda skattepengarna hur som helst. Det är väljare som anser att skatter i första hand ska gå till att betala vård, polis, domstol och skola för dem som bidragit till dagens välfärd genom att betala skatt här i Sverige.
När jag lyssnat har jag sett en skrämmande polarisering.
Den 7 juli 2015 skrev jag så här på FB.
”Läs!
Snällismen och menlösheten måste få ett slut. I Sverige gäller svensk lag oavsett vad Koranen säger. Den som inte kan acceptera det rekommenderas att välja ett annat hemland.” Och länkade till en artikel av Heidi Avellan som publicerades i Sydsvenskan den 12 juni 2015. Inlägget fick 1.143 delningar, 3.960 gilla-markeringar och 146 kommentarer. Fortfarande har jag inte läst dem alla. Men de ger prov av den polarisering som funnits sedan en längre tid.
Den 15 juli 2015 skrev jag så här på min FB
Den viktigaste frågan är miljön. Men alltfler väljer att rösta på SD för att få politikerna att lyssna. Det skapar handlingsförlamning. ”Ur led är tiden. Om inte alliansen, eller de rödgröna, klarar av att möta medborgarnas oro för de växande utmaningarna vad gäller Sveriges asylmottagande, utan bara fortsätter att lova krafttag för bättre boende, integration och arbete utan att några resultat kan förmärkas, kan resultatet bli att SD:s frammarsch fortsätter. Medan MP styr en fortsatt rödgrön regerings marsch ut i tomma intet i sju år till.”
Citatet är hämtat från Staffan Danielssons debattartikel i Expressen den 13 juli 2015 .
Sedan SD kom in i riksdagen har all kritik mot integrationspolitiken bemötts med att kritikern är rasist. Det har lett till en feghet. Nu börjar fegheten skörda sina offer.