Sex förväntansfulla författare till texter vi redan tagit del av. Susanna strukturerad vid den östra bordsgaveln, Mats berömmande vid den västra.

En förrätt med spännande smaker som jag efteråt inte kan minnas. Istället minns jag orden. Var och en får presentera sig med utgångspunkt från sitt skrivande.

Vi är tre stycken som träffades för 15 månader sedan.

Så mycket som hänt sedan dess, så mycket våra textfragment utvecklats.

Jag väljer börja och sammanfattar vad som hänt dessa femton månader.

November 2014: Skrivretreat i Älvdalen.

Mars 2015: skrivretreat i Älvdalen och research i Falun.

Juni 2015: Kreativt skrivande och yoga för Tove Folkesson på Skurups folkhögskola. Och jag hittade äntligen en ton när jag skrev om Åsen och Älven.

September 2015: ny runda till Falun och Älvdalen. Besök i fängelsehålor och på gamla fäbodar. På en promenad i byn stannade jag till vid det gamla Kyrkhärbret från 1500-talet. Jag satte mig under takutsprånget för att känna golvet med fingertopparna. I ryggsäcken låg penna och några vykort, om jag skulle skriva några rader till min älskade.

Solen sken som den kanske hade gjort i september 1668 när Marit vistades här i väntan på rättegången.

Min älskade fick inget vykort. Istället fyllde jag fem stora kort med ord som forsade ur min penna. Fragment som blev till meningar en morgon när jag låg kvar i sängen med datorn i knäet – en av de där få dagarna som jag inte tillbringat i trädgården.

Hur jag fick idén?

I maj 2014 behövde jag komma bort. Ett inlägg om Skrivretreat i Älvdalen skymtade förbi  på FB- och jag kände att det var dags att åka. Långa, läkande promenader. På kyrkans anslagstavla läste jag om sopp-lunch. Väl där tog jag en folder om kyrkans historia – och min bänkgranne Ingela berättade att det var här häxprocesserna började.

Efter soppan begav jag mig till biblioteket och lånade det mesta jag hittade om häxor.

Den veckan blev det inte många ord skrivna. Istället försjönk jag i fakta om häxor. Några ord om flickan Gertrud väckte min nyfikenhet. Kan en 12-åring vara elak och fantisera ihop anklagelser som för människor i döden?

Promenader. En cykeltur till Rots skans.

Av kursdeltagare fick jag låna tidningen Skriva. Där hittade jag en annons om skrivkurs i Ystad i augusti.

Sista dagen i Älvdalen hittade ett protokoll -minnesanteckningarna från extra tinget i Älvdalen september 1668.

Till skriv-kursen skickade jag in texter om skilsmässa. När Mats Söderlund handledde mig berättade jag om protokollet jag hittat i Älvdalen, om parallellerna mellan dåtidens barnförhör och de utredningar socialsekreterarna gör i samband med familjemålen.

Rådet jag fick var att koncentrera mitt skrivande till ett projekt.

Sedan dess har jag detoxat mitt skrivande. Det är länge sedan jag skrivit så lite som jag gjort det senaste året.

Haikudikter på instagram

Kärleksdikter via sms till min älskade

Några enstaka blogg-inlägg

Sparsam dagboksskrivning och flödesskrivande

Och några enstaka texter om häxorna.

Inledningsvis var arbetsnamnet ”Skilsmässohäxan”.

Från rättegångsprotokollen viskade de trolldomsanklagades röster nästan ohörbart. För varje gång jag besökte Älvdalen blev deras önskan allt tydligare. Det var som om de ville att jag skulle berätta deras historia.

Men deras värld var så annorlunda, deras tid en annan, deras språk ett annat. Hur jag än försökte lyssna kunde jag inte höra vad de försökte säga.

Fortfarande lyssnar jag, fortfarande läser jag och utforskar deras tid, deras platser, deras värld.

Jag vill förstå vem det var som tände bålen, vad som fick kvinnor att bekänna och ange, vad som fick den vetenskapligt skolade överheten att tro på berättelser om nattliga flygfärder på kor och kvastar.

Det var en annan tid – men ändå samma frågor.