I september 1668 fördes sju trolldomsdömda fångar från Älvdalen till Stenhuset i Falun.
Falun var då den näst största staden i stormakten Sverige. 1641 fick Falun sina stadsprivilegier. Idag talar torget med Rådhuset och kyrkan maktens språk. Hur var det när älvdalingarna kom till Falun i september 1668?
Kristine kyrka i Falun stod klar 1655. Samtidigt som kyrkbygget pågick började man bygga en Kornhusbod på statens bekostnad. Elisabet Hemström på Faluns bibliotek hjälper mig ta fram en informationsbroschyr från Faluns kommun där följande skrivs om bygget:
”Sedan dels landshövdingen Berndes i skrivelse till regeringen uttalat sig för att konrnbodar uppfördes inom länet för förvaring av spannmål, som under missväxtår skulle utdelas, och dels stadens magistrat år 1643 hos regeringen erinrat om behovet av ett kornhus i Falun, påbörjades uppförandet av ett sådant på statens bekostnad å norra sidan av torget. Av det föregående framgår, hursom emellertid snart av de sk kornhusmedlen lämnades anslag till kyrkobyggnaden. I sin förutä här ovan omförmälda redogörelse år 1646 för byggnadsarbetena i Falun nämner landshövdingen, att kornhusets ”mur av huggen sten” är uppförd, och i Kungl Majts resolution år 1647 heter det, att kornhuset snart vore färdigt. Faluborna funno så småningom denna byggnad mindre behövlig och anmälde samtidigt för drottningen, att, då kyrkan snart vore färdig, de hade för avsikt att bygga ett ”skiönt Rådhuus af sten”. Drottningen föranläts härav att genom resolution den 21 april 1649 förära Falu stad den tomt med alla tillbehör, som varit avsedda till kornhus. Med gåvan följde för kornhuset anskaffade ”materialier i kalk, sten, timmer, järn och annat”.
Rådhuset byggdes 1650-1653. Fängelset byggdes av fyra dalkarlar från Färnäs i Mora. ”Till bygget åtgick mängder av material. Kalk inköptes av bönderna i Rättvik, Boda, Järna och Älvdalen. Från Johan Trotzigs tegelbruk i Rankhyttan hämtades 106.000 tegel.”
”Rådhuset var från början en envåningsbyggnad. Landshövding Gustav Duwall klagade 1667 på att rådhusbyggningen ”på så många år ofullbordad synes vara, både landshövdingen och staden till nesa”. På 1670-talet dryftades hur långt man hade råd att sträcka sig när det gällde planerna på en övre våning.”
Kistan var inredd i källarvalvens östra del.
Hur var det att sitta i Stenhusets källarvalv månad efter månad?
Ulla Isaksson har i boken ”Dit du icke vill.” beskrivit huvudpersonens vistelse i fångkistan.
Men det räcker inte – jag behöver besöka källarvalven. Därför kontaktade jag krögaren på Rådhuskällaren. Lokalerna var under renovering men vi bokar tid och de öppnar, tänder upp och visar mig till en plats mitt i huset.
– Det sägs att det här var en fängelsehåla, men jag vet egentligen inte så mycket.
– Är det ok att jag tar några foton?
– Så klart, jag har annat som behöver fixas.
Då inträffar det märkliga att ljuset slocknar. Det händer precis samtidigt som jag knäpper av fotot ovan. Krögaren blir lika förvånad som jag. Medan hon letar fel dras jag mot rummet längst ner i korridoren.
Ljuset flödar in genom ett fönster högt upp. På ena alkovens väggfasta bänk sätter jag mig. Andas. Inbillar mig att jag är inlåst. Försöker skapa en mix av instängdheten på psykiatriska kliniken och obehaget i fängelsemuseet i Gävle. Klättrar upp på en avsats för att känna efter om man kan nå händer som sträcks ner genom fönstret. Det här skulle kunna vara platsen där häxorna satt inspärrade.
När jag är redo att gå ställer jag samma fråga som i Gävle.
– Det är lustigt att du frågar. Vi blev kontaktade av ett medium som besökte oss tillsammans med några adepter. Han berättade att under det här fönstret var energierna som starkast. Dessutom har gäster berättat om en kyla som sveper förbi i rummet närmast kyrkan. Det sägs att rummet användes för att förvara lik. Avrättade kroppar ska ha slängts ner genom fönstret.
Det finns saker vi inte kan förstå. Lämnar vi kvar en del av vår energi när vi lämnar rummet?
I morse läste jag på Rådhuskällarens hemsida att rådhuset förlängdes i båda sina ändar år 1749. Visst får man fantisera – men rena faktafel är inget kul. Därför tillbringade jag timmar på biblioteket med att kolla de källor som finns om Stenhuset i Falun. Men nu är jag äntligen i Älvdalen!