I början av mars 2014 låg jag i min älskades säng med datorn i knäet. Tårarna rann. Det fanns inte någon återvändo. Viktiga dokument sparade jag ner på en nyköpt hårddisk.
Minnen bevarade jag genom att kopiera in texter i bloggen.
Just då och där fyllde sorgen och skammen varje cell. Energin var slut – men jag visste att de texter som inte räddats skulle försvinna när servern tömdes. Inom någon dag skulle konkursansökan vara inlämnad.
Minnena är suddiga – dagar, datum och händelser försvinner i en dimma. Kvar finns bara förvirring – som att kastas in i en centrifugerande tvättmaskin.
Ändå minns jag det som om jag bara låg där i sängen – med datorn i knäet – oförmögen att röra mig. Min älskade tröstade och sa att jag var tvungen att avsluta det gamla för att göra plats för något nytt och bättre i mitt liv. Men just då tröstade det föga.