Ljus – jag behöver ljus för att bli frisk!
Två timmar av söndagen tillbringade vandrande längs ån. Harar och rödhakar var våra synliga följeslagare. Fåglarna kvittrade – och det kändes att våren var på väg.
Det är snart ett år sedan jag lät mig låsas in på den psykiatriska kliniken. Det räddade mitt liv.
Året som gått har varit ett utforskande av mig själv – vad jag egentligen vill. Därför har jag varit dålig på att hålla kontakt med vänner. Jag har dragit mig undan likt en eremit.
Mitt liv är så annorlunda nu. Det är som om jag gått in i ett tredje stadium. Först var det åren med hem och familj. När jag tänker tillbaka hade vi det perfekta hemmet, de perfekta vännerna – en snygg fasad.
Sedan blev det karriären och singellivet. År som jag så klart inte skulle vilja vara utan även om tempot var högt.
Nu är det något annat. Utan bil, utan fast adress – men fri! I eftermiddag ska jag åka till min syster och stanna där till torsdag. Samtidigt passar jag på att gå på tre yogapass i Malmö. Längtar!
Vem vet – kanske blir jag lite aktivare på bloggen den här veckan. Kanske jag t o m börjar bli redo att ta mig ur min isolerade bubbla. Den som lever får se!