De senaste dagarnas blogginlägg har föregåtts av ännu en djup svacka. Det som fick upp mig var en bild som jag hittade på FB i morse. Texten löd: ”Oprah Winfrey was fired from her job as a news anchor because they told her she ”Wasn’t fit for television”. And for all you women out there ”Think like a queen. A queen is not afraid to fail. Failure is another stepping stone to greatness.”
Så – jag bestämde mig för att ta fram blocket där jag skrivit ner de insikter som sjukdomen gett mig. Det landade i de här orden;
1. Kärlek
2. Hälsa
3. Tankar
4. Harmoni
5. Balans
6. Växande
7. Glädje
Det får vara slut på ältandet nu! Det är dags att jag ser till att skapa mitt drömliv!
Jag behöver stänga av allt bruset utifrån, sluta mäta mig med andra, sluta titta tillbaka.
Det här inlägget skriver jag den 22 september klockan 23.09. Under en vecka kommer jag ägna mig åt orden. Texterna från skrivarkursen ligger obearbetade – kanske finns det ett embryo till något riktigt bra – vem vet?
Vad jag vet är att det är en ny tid nu – men jag har ingen aning om vad som väntar!
(Övning från skrivarkursen)
Böljande, krypande går deras färd
lämnar blott kvar kala nerver
äta och växa det är deras mål
saknar helt tanke på följden
Vrak lämnas kvar där de glupska gått fram
Parkeringshus tomma om natten
Kvar som en motorväg för deras färd
ut! Nya äventyr väntar!
Fladdrande kan vara jobbigt ibland
var kan hon stanna och vila?
Gurkblomma gul på en stängel så grov
så, den får allt duga
Men där – i djungel av fat stora blad
Blommor så stora som nävar
gnistrande blanka tomater i fång
Åh – det är svårast att välja
Luften blir lätt när en springa av ljus
öppnas mot helt nya världar
värmen flyr ut, ja då följer hon med
frihet och okända möten
Rymden är vid, ja den tycks sakna slut
viktlös och sorglös hon lyfter
längre, längre bort från den larv
som döljer grönska och frukter.
Svarta skelett med lungor av grönt
Var kan hon stanna och äta?
Rölleka, ringblomma – vilan blir kort
det okända hotar den lilla
Dagen blir mörk och de letar sig fram
slemmiga, bruna och feta
slukar mest allt som de har i sin väg
släktingen är favoriten
Sol bryter fram och hon lyfter igen
hittar en trädgård för vila
blommande gräs men monster i plåt
nu kan hon ej mera ila
Att rusa runt i tillvaron är ingen konst – det svåra är att släppa taget – jag behöver inte vara överallt – och hitta ron i det lilla – att uppskatta att jag kan få grönsaker ur egen täppa, och att laga riktig mat och baka från grunden
När du lägger ut dina texter på FB gör du dem till var mans egendom. Var rädd om ditt skapande, som bara är ditt. Ju mer du lämnar ut, ju sårbarare blir du.
Du säger att du ska begränsa ditt användande av sociala medier. Ändå ser man dig här varje dag. Inte minst pga de blogginlägg från Ambassadörssidan som du förpublicerat (ett för varje dag). Jag tror att du måste bestämma ditt för antingen eller. Man kan inte ha både och. Inte äta upp kakan och samtidigt ha den kvar.
Kram
Ewa