Enligt väderleksprognosen skulle det börja regna klockan två igår. Men den hade fel – halv två började regnet. Vår cykelrunda avslutades med en spurt.
Medan regnet vattnade mina nyanlagda rabatter läste vi tidningen Land framför kakelugnen och såg en av de mest tankeväckande TV-program jag någonsin sett. Det var filmklippen bakom en film som hette Homes. (Vid tillfälle ska jag googla den men till dess – gå gärna in och leta upp den på Kunskapskanalen. Den var gjord av en fransk filmare och ekolog.)
Vad är det för liv vi lever? I filmen jämfördes Dubai med Nya Zeeland. Dubai vill vara ett framtidsland men deras ohämmade konsumtion tär oförlåtligt på jordens resurser. I Nya Zeeland har regeringen satt upp målet att förnyelsebar energi skall täcka hela landets energibehov. Tills man nått målet klimatkompenserar man.
Vad är det för liv vi lever?
Ytan har för många blivit viktigare än innehållet. Vi vill ha en prunkande trädgård – men till vilket pris?
På cykelturen passerade vi en golfbana – välansade greener, människor i vita kepsar, välklädda med dyra golfbagar.
På mina promenader i Älvdalen hittade jag kvarlämnade ölburkar långt ute i naturen. För att inte tala om allt skräp som slängs ut genom bilrutan och bildar spår där människan drar fram. När vi cyklar ser vi avskrädeshögar där människor dumpat av sin skit. Det värsta vi hittills sett var en hög eternitplattor i skogen.
På filmen sa det att miljöförstöringen kommer vara ett större problem än krig inom några år.
Varje individ har ett ansvar för det liv vi lever. Vi bidrar alla till miljöförstöringen utan att tänka på det. Allt vi köper tär på jordens resurser. Alla resor förorenar vår miljö.
Just nu befinner jag mig i ett vakuum. Det finns mer tanketid än någonsin.
Hur vill jag leva mitt liv? Vad är viktigt?
