Klockan är nio när jag kryper upp i fatöljen och drar filtarna över mig. Luften i rummet är lika frisk som ute. Rummet badar i solljus och från fatöljen kan jag se den blå himlen spegla sig över handfatet. Det är ett bra rum för tankar. De andra skulle sitta i ateljén och skriva – men jag trivs här – och på vandring i sällskap med kameran.
Ännu en morgon vaknade jag 5.30 (skulle nog inte behöva någon väckarklocka). Himlen var klarblå och min hjärna full av idéer efter samtalen i går kväll.
1. De här inläggen om Älvdalen ska bli ett test av om det funkar att skriva en bok på bloggen. I de jämna inläggen (som kommer när jag kan ladda upp bilder) ska jag kunna fylla på med mer text och länkar – spännande!
2. Skilsmässoboken skulle kunna bli interaktiv. Blir det tillfälle ska jag skriva ner dispositionen.
Sedan drog jag på kläderna, hängde kameran över axeln och gav mig ut.
Jag följde den gamla banvallen mot Mora och vek av till vänster när jag hittade ett skidspår. Vita snöhögar lyste bland granarna. Marken var frusen och i de vattensjuka områdena sjönk kängorna sakta ner i den krispiga mossan. Där krålade jag bland renlav och lingonris medan jag experimenterade med ISO och bländaren.
Trots den kyliga luften blev jag varm av promenaden. På rummet rafsade jag ihop kläder och duschkräm. Duschrummen låg härligt nära – mitt emot mitt rum. Vit kakel, men tyvärr en fast takdusch som i skolans gympasal. Så trots närheten till duschen får det snart bli ett besök i simhallens 50metersbassäng. Det var så mina tankar gick medan vattnet strilade.
Först när jag skulle torka mig insåg jag att handduken låg kvar på rummet.
Det är tur att vi bara är två gäster inne på vandrarhemmet.
