SWOT – ambassdör (196)

Publicerat den av Annika

Tre månader har passerat Redigera inlägg

Olof är här och fixar med datorerna. I går var det tre månader sedan nystarten. Då började vi med nya jurister och nytt datorsystem. Sett så här i backspegeln var det kanske lite väl många förändringar på en gång. Allt detta hände i en ny lokal utan inarbetade rutiner. Ibland är det bra att reflektera och känna sig nöjd med det vi presterat.

På de här tre månaderna har organisationen utvecklats otroligt snabbt.

När jag ser tillbaka inser jag vikten av en ledningsgrupp. Som person sätter jag väldigt höga mål och pressar mig själv hårt. Jag gillar utmaningar och när jag lyckats med något som tycktes omöjligt sätter jag upp ett ännu mer omöjligt mål för att bevisa för mig själv att inget är omöjligt.

Men det är nog dags att tänka om nu. Vi har redan bevisat att man kan göra det omöjliga. Försöker programmera om hjärnan att njuta i nuet. Leta fram det jag brinner mest för och ägna mig åt det och delegera ut det andra till människor som brinner för de frågorna.

Smakar på gårdagens SWOT-analys. Det är alltid så svårt att låta positiv kritik gå in. Visst är det märkligt! Negativ kritik – slurp – den tar jag in och börjar bygga strategier för att förändra och förbättra. Men det positiva lägger sig som sockervadd… lite klibbigt… går inte riktigt in… lite fluffigt.

Läser om företagets styrkor: Värderingar, företagskultur som leder till arbetsglädje och motivation, byrå som är öppen för möjligheter och förändringar på ett kreativt sätt, balanserad ledningsgrupp…. listan är längre än så… men jag bestämmer mig för att låta dessa vara veckans ord – låta dem sjunka in.

Min målsättning var att skapa en unik stämning och känsla. Det där som sitter i väggarna – som man inte kan köpa… Gårdagens övning känns som en bekräftelse på att vi lyckats.

Nästa fokus är ordning och struktur (låter lite tråkigare) – och därefter är det fullt fokus på marknadsföring (Yippee… bara älskar det…behöver ha en sådan morot för att komma igenom ordning och struktur så snabbt som möjligt).

Kommentarer

  • Annika, det känns viktigt det där med att programmera om hjärnan till att njuta i livet. Du vet att du är duktig, professionell och allt det… Jag tänker att dina morgonpromenader är ett av de där nödvändiga andhämtningsstunderna i ditt liv. Kul att ha blivit ambassadörkollega med dig! Kram Charlotte
    2011-05-19 kl 22:19          Gilla       Sluta gilla
  • Charlotte, ja – du har rätt om morgonpromenaderna… även om man ibland får tvinga sig upp så är de värt varenda uppoffring… de ger tusenfallt igen och jag förstår inte hur jag klarade mig utan dessa. Hm … när det gäller det där med att veta om man är duktig är jag väldigt ambivalent. Vissa dagar kan jag känna mig duktig – se tillbaka med stolthet på det vi presterat. Andra dagar finns tvivlet där. Kommer vi klara av att dra detta i land. Det är en stor utmaning och kräver att vi alla ger järnet. Plötsligt handlar det inte om hur mycket jag kan kämpa – det viktiga är att få alla med sig – att alla tar ansvar och kämpar för ett gemensamt mål. Detta har jag aldrig gjort profesionellt förr (däremot lyckades jag bra både med Ja till Österlen och Qlaramässan). Ändå finns oron där. Som person har jag lätt för att ta ansvar – att fixa det ingen annan såg. Men för att lyckas med detta fungerar inte den mentaliteten. Jag måste vara tydlig med vad jag förväntar mig och alla i organisationen måste ta ansvar för sina uppgifter. Så svårt att ställa om. Därför blir den första omprogrammeringen så viktig… Jättekul att du blivit ambassadörskollega! kram Annika