Tid att njuta! Redigera inlägg
Söker avskildhet för att hinna njuta av det vi skapat!
Långfredagen blev som en enda stor fest – mer fantastiskt än jag i min vildaste fantasi hade kunnat föreställa mig. Vi räknade inte hur många som kom, men uppskattade det efteråt till mellan 100- 150 personer. Det var fullt med folk från kl 9.10 till kl 14 – endast vid några få tillfällen var det färre än 15 gäster i lokalen.
Stämningen var fantastisk. Tyvärr hann jag inte tala så länge med var och en som jag skulle ha önskat. Men varje möte var så inspirerande. Internet gör det lätt att sprida inbjudningar. Bl a kom två fb-vänner, ambassadören Carina Månsson, och föreläsaren inom sociala medier Kinna Jonsson. Dessutom kom en klasskompis som jag inte träffat på 25 år och en notariekollega som jag inte träffat på 20 år. Nya idéer kläcktes – så nu hoppas vi få ihop fb-träffar i sommar när alla sommargäster är nere.
Receptionen påminner idag om en blomsteraffär. Alla vackra ord som sades far runt i min hjärna likt maskrosfrön i vinden. Sakta landar de och börjar gro. Jag bläddrar i tidningsurklipp från företagsstarten och förvånas själv över hur snabbt allt har gått. Idag njuter jag av det vi har skapat – inte bara av det yttre i form av huset och inredningen – utan framförallt av den stämningen vi har i gruppen. Det är helt fantastiska människor jag arbetar tillsammans med.
Idag har jag även träffat den som jag helst skulle vilja anställa. Min magkänsla säger mig att hon skulle passa väldigt bra i gruppen – och jag är beredd att skräddarsy uppgifterna så att de passar henne.
På tisdag skall Sophia, Emma och jag åka till Kristianstad för att titta på lokaler för nästa kontor.
Nästa steg – att bygga upp servicebolaget och göra det enkelt att ansluta kontor – är stort. De senaste veckorna har jag tvekat. Orkar jag? Har vi resurser att klara denna expansion?
Långfredagen blev en energiinjektion. Dagen att reflektera och ladda batterierna har varit nödvändig för att överhuvudtaget orka lyfta foten för nästa steg. Jag behöver verkligen träffa min energicoach, Annica Gilbertsson, snart! Nästa steg känns så stort och jag vacklar mellan utmaningen att återigen göra det omöjliga möjligt och längtan efter lugn och ro… mer fritid…
Antar att detta är alla företagares dilemma… skulle verkligen uppskatta att ta del av dina tankar kring expansion. Ligger det något i ordspråket ”Den som gapar efter mycket mister gärna hela stycket”? Eller är det bättre att tänka i målbilder och passionerat ta sig mot mål och blunda för alla hinder?
Innerst inne vet jag nog att inget kan hindra mig att verkligen göra mitt yttersta för att förverkliga visionen. Målbilden är redan så tydlig – nu handlar det om att skiva upp den. Tänker återigen på min energicoach Annica som fick en skärbräda i form av en elefant av sina väninnor. Ingen orkar äta en hel elefant på en dag. Men om du delar upp den i småbitar och tar en bit om dagen så orkar du.