Skriva blogg – ambassadör (34)

Publicerat den av Annika

Det här blogginlägget delar jag som ett guldkorn. Fortfarande minns jag hur glad jag blev över den positiva responsen.

Coach Redigera inlägg     

2010-04-27 kl 07:48 av Annika AndebarkGilla7 kommentarerTaggad annika andebark, coach, jante31 visningar

Vem bollar du dina tankar och idéer med? Det är så mycket på gång i företaget att jag bestämde mig för att ta in en coach med en bredare kompetens. Under 2010 kommer Anne Looström, tidigare VD för Almi Skåne, vara mitt bollplank. Vi har vårt nästa möte på fredag.

På morgonpromenaden funderade jag igenom vad som hänt sedan vi träffades senast. Det är väldigt mycket – kanske lika bra att skriva ner det. Fördelen med att skriva ner det är att det blir tydligare för mig själv också. Att få berätta vad man gjort för någon som lyssnar ger en möjlighet till att känna sig duktig.

Vi har så mycket Jante i oss – det är lite fult att berätta om det som vi gjorde bra.

Hur hade världen varit om vi kunde glädja oss åt varandras framgångar?

Kommentarer

  • avatar     Nina Wahlin
    Världen hade varit mer fylld av glädje :-). Ang boll plank går jag i individuell handledning kontinuerligt samt att vi är några kollegor som träffas grupp och handleder varandra. Vi blöter och stöter och vänder och vrider och finns där för varandra. Bloogen är är inte så dum den heller för att vidga vyerna 🙂 kram till dig i vårsolen
    2010-04-27 kl 07:54          Gilla       Sluta gilla
  • Coacher är ofta bra på att dra ur en just vad man har gjort bra. Det är så ofta man inte ens inför sig själv berättar och tänker på vad man faktiskt åstadkommit. Men för att komma framåt stärkt är det så viktigt! Framförallt om man är en ambitiös människa med höga krav på sig själv. Det är lätt att vifta bort vissa arbetsuppgifter, och gör man då bara sådana där vifta-bort-uppgifter en dag känner man ju att man inte fått något gjort den dagen! Men i själva verket har du troligtvis gjort massor! Hoppas du får ut mycket av coachingen!
    2010-04-27 kl 09:52          Gilla       Sluta gilla
  • Tack och kram tillbaka! Skulle önska mer kommentarer… Min målsättning med bloggandet var ju att lära mig blogga. Jag kan se att många läser – men jag har inte en aning om hur de uppfattar det jag skriver…
    2010-04-27 kl 09:52          Gilla       Sluta gilla         Ta bort
  • Jag tycker om din blogg, den är precis det bloggen ska vara – a life in progress! När jag arbetade som chef hade jag en handledare i ledarskapsfrågor, det var mycket bra. Jag satt då i flera ledningsgrupper och man behöver få lite nya infallsvinklar från utomstående på den dynamik som utvecklas i dessa grupper. När jag gick Ruter Dam-programmet hade var och en av oss 2 mentorer som var män som satt i styrelser eller var VD:ar för börsnoterade företag. Det var också intressant men lämnade en bitter eftersmak i munnen. Det var klapp på huvudet när man varit duktig, och lilla gumman när man hade problem, så det fick jag inte ut särskilt mycket av. Tanken var att den mentor som kom från den egna företagssfären skulle vara en hjälp för en att komma vidare i karriären, men detta skedde försvinnande få gånger. Jag slogs i stället av hur de bevakade sina positioner minutiöst.
    2010-04-27 kl 10:21          Gilla       Sluta gilla
  • Tack för kloka ord och kommentarer! Just ditt omdöme om bloggen var viktig för mig… jag behövde känna om jag var på rätt väg eller inte… kändes som om jag var det trots tystnaden för läsaren…
    2010-04-27 kl 10:35          Gilla       Sluta gilla         Ta bort
  • Annika, jag kommer ihåg dina första blogginlägg, du kände dig tafatt och bortkommen men jag läser det du skriver och jag tycker det är spännande att följa dina dagar, det händer alltid nåt! Att bli coachad skulle jag också vilja ibland, men så har jag min man och nära och kära som kommer med glada tillrop osv. ..men kanske inte just coachning, som man nog behöver för att vidga vyer och se fler möjligheter från olika perspektiv, ibland ser man inga möjligheter alls när trötthet och stress tar överhand. Då kommer mitt skrivande in i bilden, det blir ett sorts gift, en avlastning och en terapi. Får man dessutom respons på det man skriver så är det extraaplus i kanten. Synd att vi inte ses i Stockholm, å andra sidan så bor vi inte så långt ifrån varandra. Kanske kan få ihop en lunch så småningom?
    2010-04-27 kl 11:32          Gilla       Sluta gilla
  • Jeanette – jättegärna en träff i Skåne! Varför inte ett mingel ute hos dig för ambassadörer? Skrivandet har alltid varit min tillflykt – bloggandet är däremot nytt. Egentligen tror jag att bloggandet här skulle kunna hjälpa fler kvinnor framåt. En idé; skulle inte du kunna bjuda in alla ambassadörer till ett mingel hos dig. Sätt ihop ett paket med mat och en work shop om att blogga. (Du får kanske lägga till möjligheten att sova över?) Alla närvarande skulle dessutom kunna få 4 min på sig att presentera sitt företag (tidtagning) – lite a la BNI. Och så lite tid att mingla och prata. Vad tror du?