Mina favoritbloggar är UnderbaraClara och Att vara någons fru. Det finns en vardagslycka i deras liv som jag behöver just nu.
Idag när jag läste bloggen Att vara någons fru hittade jag den här tävlingen. När jag läste tävlingsvillkoren insåg jag att det går att tävla ända fram till klockan 19 i kväll.
Visst var det märkligt att jag hittade den här tävlingen just nu. En vinst här skulle verkligen lösa ett av mina dilemma.
Hur skulle en säng kunna lösa ett dilemma?
Som jag skrev i går har barnens far köpt en bostadsrätt till barnen. Själv ska jag flytta in i en villa som mina föräldrar köpt för att renovera och flytta in i om några år.
Det där med separationer är aldrig lätt. När jag skilde mig ville jag flytta så omärkligt som möjligt – för barnens skull. Barnens rum fick stå helt orörda. Mina barbiedockor, barnböcker, lego, nya sängar – allt fanns kvar på gården utan avräkning i bodelningen.
Så – en del av bodelningslikviden fick jag använda till att köpa nya möbler. På något sätt har det känts som mina möbler – sängar som jag äger för att barnen ska kunna bo hos mig också. Nu när barnen ska flytta till nytt boende tyckte de att de skulle få ta med ”sina” sängar till det nya boendet. Hjälp – jag vill ju att de ska ha möjlighet att enkelt sova över hos mig. Varför kan de inte ta med de sängarna som står hos deras far, sängar som jag en gång var med och betalde på och som jag aldrig fick någon ersättning för i bodelningen?
I mitt deprimerade tillstånd har jag inte orkat svara. Jag vill inte ha mer klonflikter – är bara så fruktansvärt trött.
Och då – när jag låg där och vilade hittade jag den här tävlingen.
Åh, tänkt om jag hade vunnit en sån här säng!
I bostadsrätten som ska säljas står sängarna jag köpte till vårt första sovrum – 1990. Jag minns det som igår. Det var det första rummet på gården som jag och barnens far renoverade tillsammans. Han ägde gården och bekostade renoveringen. För mina sparpengar köpte jag sängarna. Det var samma år som jag läste CC – civilrätt C – Fastighetsrätten. Det var en tid när jag drömde om att bilda familj, där mina drömmar målades in i väggarna.
Det var en tid när det inte fanns en tanke på att jag skulle bo någon annanstans än just på den här gården.
När vi skilde oss behöll jag mina sängar. Det blev en symbol. Den dag jag träffade en ny livskamrat lovade jag mig själv att köpa nya. Men när jag väl träffade min älskade hade livet förändrats. Då tvingades jag vända på varenda krona. Paniken för ekonomin jagade mig längs gångarna på Willys när jag veckohandlade med Dottern.
De senaste veckorna har verkligen allt gått med lätthet. Kontrasterna mot de senaste åren är stora.
Nu håller jag tummarna för att den där lättheten ska fortsätta. Om jag vinner sängen kan barnen både ta vars en säng med sig och komma till mig och sova över. Tänk vad det vore underbart!