Oktober 2001
Det var den första kyliga dagen. Luften var hög och klar. Solen fick trädens blad att lysa som guld.
Så hade den kommit ändå till slut.
Flyttfåglarna hade upptäckt den. De lämnade kabusas skimrande ängar. När de flög ut över havet smekte morgonsolen deras fjädrar och fick dem att glöda i guldockra.
Trädens bladverk tycktes brinna när solen gav slätten liv.
Det var en sån där morgon när tiden tycks stå still. Molnen tycktes fastfrusna på himlen. Naturen stannade upp som i språng. Det var den där morgonen då du förvånas över att alla som väntar på bussen röker. Den där morgonen du försent märker att du borde letat upp vantarna. Det var den där morgonen när kölden kom.