Så ligger jag där i sängen. Solen målar rader av prickar genom persiennen. Ständigt denna trötthet när jag kommen in i lägenheten.
Resan med buss och tåg till Ystad gick bra. Det är som om jag kan koppla av utan att tänka där på tåget.
Samtalet med psykologen väckte en glädje i mig. Han frågade varför jag aldrig satsat på skrivandet innan. Han hade noterat att så fort jag haft det jobbigt i mitt liv har jag återvänt till skrivandet.
Genom att skriva skulle alla mina upplevelser, allt lidande få en mening. Då blir det som varit bara ett trappsteg mot något bättre.
I posten låg det bara två brev adresserade till mig. Ett från Telia med första mobilräkningen sedan jag förde över abonnemanget från företaget. Och ett brev från advokat Kurt G Holm.
Brevet fick mig att känna skam innan jag öppnat det. Fortfarande skäms jag för den där konkursen – för att jag inte orkade komma tillbaka – ta tag i mig själv – rycka upp mig.
Det fanns ett motstånd i min kropp. Samma motstånd som slukar så mycket energi för att ringa till advokat Bengt Stridh.
Jag vet att de hör av sig i bästa välmening, av omtanke – men jag skäms så för att jag inte höll måttet.
När väl brevet var öppnat rann tårarna.
Under många år har Kurt väglett mig med sin klokskap.
För andra gången denna dag fick jag samma budskap – det är dags att du blir författare nu.
”Din penna flyter snabbt och lätt! Intressanta tankar och reflektioner. Varför ej en ny karriär som författare och föredragshållare?”
Ja, varför inte? Det är vad jag alltid drömt om.
När jag blev sjukskriven 2002 kom jag fram till att jag ville skriva, fotografera och hålla föredrag. Då såg jag inte hur det skulle kunna bli mitt levebröd.
Att balansera på livets yttersta egg ger nya perspektiv.
Nu är min tid – tid att förverkliga drömmar. >