Så – då är fullmakten underskriven. Att något som tidigare var så enkelt kan vara så jobbigt.
Jag litar fortfarande inte på mig själv. Den där tröttheten kan få mig helt apatisk – och jag förstår för första gången de människor som låter kravbreven ligga oöppnade.
De är i alla fall öppnade – och lästa tillsammans med den Kloke vid min sida.
Mina föräldrar får fullmakt att sköta min privata ekonomi. Efterhand ändrar vi till en c/o-adress ställd till dem. Via e-post ska jag bekräfta delgivningen av kallelse till edgångssammanträde.
Förutom brev om personliga borgensåtaganden, att-göra-listor från skatteverket och brev om konkurserna från tingsrätten så låg det även ett brev från Region Skåne;
”Till dig som nyligen vistats på Allmänpsykiatrisk Avdelning 84 Malmö. Hjälp oss göra vården bättre!
Nationell Patientenkät är en återkommande undersökning som genomfes inom den psykiatriska vården första gången år 2010. Enkätsvaren används som underlag i arbetet att utveckla och förbättra vården. Ju fler som deltar, desto säkrare blir resultaten. Ditt svar gör skillnad!.
Du är en av de personer som slupmässigt valts ut att delta i årets undersökning.”
Nej, jag orkar inte läsa längre – och jag kommer inte att svara!
I livet innan vändpunkten var jag en sån som gärna ställde upp och svarade på frågor. Jag minns en av de första promenaderna på permission från sjukhuset när de ringde från SCB och frågade ut mig om stölder etc. Lydigt svarade jag på frågorna.
Jag tänker på mitt sista möte med Regelrådet och alla konsekvensutredningar om nya undersökningar som skulle drabba företag.
Vi lever i ett samhälle där informationsflödet ständigt ökar. Bidrar det till att allt fler blir deprimerade.
Nu tittar solen fram – och jag ska ut!