Puh – då var alla kuverten öppnade och det rekommenderade brevet uthämtat. Det tog mig hela dagen att samla ork och nu känner jag mig fullständigt utpumpad. Den som aldrig varit deprimerad kan inte föreställa sig hur det känns.
Var blev den där starka tjejen av som hade ork, engagemang och karisma? Det känns så fruktansvärt avlägset.
Fortfarande skäms jag. Stegen genom stan blir om möjligt längre och snabbare. Min kropp signalerar flykt när jag ser ett känt ansikte. Det känns som att vara gäst i en psykofilm. Idag är ingen bra dag och jag bestämmer mig för att fly till min älskade redan i morgon.
Åh, vad jag önskar att jag levt mitt liv på ett annat sätt. Men livet går inte i repris. Det är bara det innevarande ögonblicket som kan levas. Idag har jag slösat bort de flesta sekunderna på onödig oro för de där breven. Det är ju som det är – oro gör inte saken bättre.