Himlen är grå när vi börjar vår promenad längs Vegeå. Enligt SMHI skulle det regna.
Varje promenad är unik. Naturen är under ständig förändring.
Han väntar tålmodigt medan jag kryper omkring för bästa vinkeln.
Det är som att känslan i ögonblicket stannar kvar i bilden.
När tillvaron målats svart hjälper bilderna mig.
Nu kan jag välja vilken känsloburk jag ska stoppa penseln i innan jag målar.
Vi följer åns vindlingar där snart nässlor kommer att bilda människohöga snår
.
Det är något trösterikt i att efter vinter kommer vår.
Där, under allt det torra, finns en kraft – en långt mycket större kraft än man kan tro. Så snart vårsolen värmer vaknar den.
