Jakten på endorfiner blir lätt ett beroende. Därför ersätter jag löpningen med simning under jobbiga perioder. Men idag unnade jag mig en endorfinkick på morgonen för att klara det som måste göras.
Mail, sms, telefonsamtal, meddelanden på Facebook har strömmat in. Jag har läst dem alla och de har hjälpt mig att ta mig hitta ljusglimtar i tillvaron.
Orken har inte räckt för att besvara ett enda. Så istället passar jag på att framföra mitt tack här. Just nu behöver jag fokus på mig själv. Förhoppningsvis blir det en ändring, men just nu kommer jag inte att höra av mig.
I fredags gick jag igenom alla mail jag sparat sedan 2004 i min guldkornsmapp. Vilken läsning! Alla borde spara på guldkorn för att kunna gå tillbaka och läsa när tillvaron känns nattsvart.
I de torra fjolårslöven spirar vitsipporna. Min älskade påminner om att man måste rensa ut det gamla för att göra plats för något nytt.
När jag kommer hem idag ska jag anmäla mig till en skrivarretreat. Ingen kurs – bara tid att vara i naturskön miljö med andra människor som älskar att skriva. Kanske kommer jag inte att skriva en rad – men jag kommer ha tid att komma ifatt allt som hänt den senaste tiden. Just nu känns det som att befinna sig i en centrifug utan slut.