Livet känns fortfarande helt underbart… trots klädstrul på morgonen… Det här har varit en väldigt lärorik period. Tidigare ägnade jag inte de praktiska problemen med växelvis boende en tanke. Nu inser jag att det verkligen krävs att föräldrarna kommer överens och kan prata med varandra. Sonen har fläckar på joggingbyxorna, inga jeans har kommit med, finbyxorna vill han inte ha för de är inte sköna – och det finns inte ett enda ytterligare byxpar här!!!
Vi sätter båda in pengar till barnens klädkonto så att vi kan ta ut där när vi handlar. Eftersom barnen inte ville ta hit några kläder här när jag flyttade köpte jag av egna medel på mig en basgarderob. Kläder som jag ansåg kunde stanna här så att här alltid fanns något.Barnen blev irriterade – menade att det inte var rätt… och efter att ha pratat med kloka människor kände jag mig ”gniden”. Nåväl – de har fått flytta kläder hur de vill – och nu har de inte kläder här – igen!!! Vinterjackan är kvarglömd och det finns bara en uppsättning idrottskläder här… trots att jag köpte extra idrottskläder med förhoppning att de kunde stanna här… och Sonen har endast de byxorna han har på sig…
… nu känns livet inte underbart längre… har pratat… det negativa tar sig igenom alla telefonledningar och fortplantar sig i min kropp…Så – egentligen är ju livet ännu mer underbart!
Tänker på alla föräldrar som är riktigt ovänner och processar med advokater. Hur i helsike tänker den parten som förespråkar växelvis boende????