Det är dagar av reflektion och jag läser mail och dagboksanteckningar från en tid som jag förträngt. Hittade det här som jag skrev fyra månader efter skilsmässan:
Håller på för fullt kring en ny affärsidé – träffade affärsrådgivare från ik2 igår. Eftersom det skall göras utanför advokatverksamheten så blir den lediga tiden ganska minimal fram till årsskiftet – och kanske bäst så… Även om jag säger att det passar mig bra att bara vara förälder varannan vecka så är det inte så… det är så fruktansvärt tomt om man tillåter sig att känna efter…så bäst att hålla sig sysselsatt…Har sovit bra ända sedan jag kom från Turkiet… men vaknade tidigt i morse igen… Å andra finns skrattet från Turkiet fortfarande kvar… och jag har kommit på att det nog är ganska mycket jag…
Hade tänkt lägga tid på att analysera mig själv och bli klok på vad jag vill… men det känns som att det får komma efterhand… det är bättre att bara vara… jobba… hålla sig sysselsatt… tror egentligen att jag läste och pratade tillräckligt i somras – att jag nog är nästan klar. Resten får komma efterhand.
Livet känns fortfarande helt underbart – (fast det är väldigt tomt utan barnen eftersom de i princip inte har kontakt med mig när de är hos sin far – de säger att saknaden blir för stor när de pratar med mig…)
Inser att det krävs en kraftansträngning för att ta mig ur mitt destruktiva beteende.