Det är där på morgonpromenaden jag har tid för tankar.
Samma runda nästan varje dag. Genom kameralinsen dokumenterar jag naturens skiftningar, grödan som växer och mognar, skördas.
Vad skulle jag ha på mig på dagens fotografering?
Fredrika Gullfot och jag har diskuterat hur kvinnor framställs i media och att många fotografer framhäver män som företagare och kvinnor som objekt. Ska vi kvinnor klä oss i kostym och efterlikna männen för att få respekt?
På utbildningen styrelsekraft mötte jag Rebecca, vice VD för ett stort företag inom VVS-branschen. Hon vågade verkligen vara kvinna fullt ut. Långt lockigt hår, korta kjolar och höga klackar. Jag beundrade henne verkligen. I en mansdominerad värld var hon bara sig själv!
För några år sedan publicerade Tillväxtverket en undersökning om hur kvinnor om män framställs i media. Den publikationen hittade jag inte på nätet – däremot ett intressant blogginlägg.
Med alla dessa tankar i huvudet bestämde jag mig för att välja en kort kjol och höga klackar och istället förklara för fotografen att jag inte ville ha några ”mesiga” bilder med huvudet på sned á la The Studio.
Fotografen, Christian Andersson, gillade verkligen mitt resonemang. Det var nog den roligaste fotograferingen jag varit med om. Han tipsade om bloggen Genusfotografen.
Jag vet att många nu tänker varför ställer hon ständigt upp på intervjuer.
Sedan 2010 är jag ambassadör för kvinnors företagande. När jag åtog mig uppdraget lovade jag att göra fyra ambassadörsuppdrag om året. Som ambassadör ska jag tydliggöra kvinnor som företagare. Jag ser det som min uppgift att att vara synlig som kvinna – advokat och företagare. Förhoppningsvis kan det inspirera andra tjejer att våga starta företag.
Inledningsvis bestod de flesta ambassadörsuppdragen av föredrag. Genom bloggen är det allt fler journalister som kontaktar mig och vill göra intervjuer inom olika områden. Så länge jag är ambassadör för kvinnors företagande har jag lovat mig själv att tacka ja till dessa intervjuer.
Det tar tid och det är superläskigt varenda gång. Med tiden har jag vant mig vid intervjun och vid fotograferingen (idag tyckte jag t o m att det var riktigt kul). Däremot är det alltid lika läskigt att höra omvärldens reaktioner.