Det är inte ovanligt att ett eller flera barn hjälper en förälder att hantera ekonomin. Ofta får jag frågan när det behövs en god man.
Föräldrabalken 11 kap 4 § lyder:
Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Ett sådant beslut får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.
I Föräldrabalken finns noggranna regler om hur den gode mannen skall förvalta egendomen. Före den 1 mars varje år skall den gode mannen ”i en årsräkning till överförmyndaren redogöra för förvaltningen under föregående år av egendom som har stått under ställföreträdarens förvaltning” (FB 14:15).
När uppdraget avslutas upprättar den gode mannen en sluträkning. När denna granskats av överförmyndaren skall den överlämnas till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen.(FB 16:8).
Den gode mannen är ”skyldig att ersätta skada” som han uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat den enskilde. (FB 12:13)
Talan om ersättning skall väckas inom tre år från det att slutredovisningen överlämnats till den som är behörig att ta emot redovisning för förvaltningen. Talerätten är därefter förlorad såvida inte den gode mannen gjort sig skyldig till brottslig gärning.
Vilka regler gäller om det inte finns någon god man?
Hjälp som ges utan godmansförordnande faller under 18 kapitlet Handelsbalken; ”Om sysslomän eller ombudsmän”.
Sveriges Rikes lag antogs av riksdagen 1734 och stadfästes av ”Konungen den 23 januari 1736”. Detta är ett av de få kapitel som är kvar av den ursprungliga lagen.
1 § lyder: ”Varder man av annan ombuden, att å dess vägnar något syssla och uträtta, och säger där ja till; tage fullmakt och ligge där sedan hans vårdnad å; göre ock redo och besked för det han om händer får.”
3 § ”Handlar syssloman oredligt, brukar list emot honom, som fullmakt gav, vändet sig hans gods till nytta, lånar hans penningar ut, eller tager penningar upp i hans namn: svare till all skada [ och plikte efter omständigheterna]. Vare och den, som fullmakt gav, saklös i allt vad syssloman, utom hans ombud eller vilja, av annan lånt, eller med någon slutit haver; utan det vises, att det honom till nytta använt är.”
Lagen nämner hur ansvaret skall fördelas i olika situationer och bör även läsas mot Lag om redovisningsmedel, 1944:181, och Avtalslagens kapitel 2, Om fullmakt (från 1915).
Vad kan arvingarna eller den som gett fullmakt göra om de anser att det begåtts fel?
När ett uppdrag avslutas skall sysslomannen ”göra redo och räkning”.
Handelsbalken 18:9 lyder ”Var som å sysslomans förrättning tala vill; göre det lagligen inom natt och år, sedan han vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom, eller av hans arvingar, där han död är. Haver man laga förfall; njute samma tid därefter.”
Således kan huvudmannen eller hans arvingar väcka talan beträffande händelser som inträffade lång tid tillbaka – bara talan väcks inom ett år från redovisningen.
För att undvika konflikter mellan dödsbodelägare är min rekommendation att inte sköta ekonomin till äldre personer utan ett godmansförordnande.