Efter vårens depression är det som om jag ser allt med nya ögon. I sommar har jag skalat av allt och njuter verkligen av närvaron i nuet. Genom att ha obokad tid finns det utrymme för det spontana.
Igår ringde dottern och frågade om jag kunde köra henne från Vallby till en fest i Mälarhusen. Hon körde och jag satt i baksätet – lycklig!
En mor tycker nog alltid att hennes barn är klokast och vackrast i världen.
Dottern har dessutom så underbara kompisar. De stunder jag fått sitta och prata med dem är några av mina guldkorn. Samtidigt vill jag inte tränga mig på.
Igår,i bilen, kom vi in på det svåra ämnet ungdomar och alkohol. Under flera år var det upphov till enorma bråk mellan mig och dottern. Idag pratar vi inte så mycket om det. Hon vet att jag vill förbjuda henne att dricka – samtidigt vet jag att om jag skulle göra det skulle hon ändå dricka – fast utan att berätta det för mig.
Vi är båda lika viljestarka och hon är bra på att argumentera. Livet är för kort – och våra diskussioner leder ingenstans – så vi har lämnat dem.
Istället njuter jag av att finnas med i tjejernas samtal på ett hörn. Vilket underbart liv de har!!!
När jag ändå var i Mälarhusen passade jag på att gå barfota till Sandhammaren.
Vilken sommarkväll!
Som alltid inför terminsstart är det många tankar om hur jag vill leva mitt liv. Jag är övertygad om att vi formar vår framtid. Reflektion över vart vi är på väg och vad vi verkligen vill är välinvesterad tid.
Jag vill ha ännu mer tid i naturen. På önskelistan står Christinehofs ekopark, som jag aldrig besökt. Min älskade och jag planerar att kryssa i Medelhavet för att förlänga sommaren till oktober och att så småningom cykla i Europa.
Där emellan blir det jobb- massor av jobb! Men – på ett annat sätt. Mer om det i ett senare inlägg.
