När jag hör regnet droppa mot rutan får jag alltid en längtan efter att tillbringa hela dagen i sängen med en god bok.
Men det är tisdag och om 10 minuter öppnar badet. Det krävs väldigt mycket övertalning för att jag ska ge mig ut i regnet, hoppa i det kalla vattnet och tillbringa nästan en timme med att simma fram och tillbaka. Samtidigt vet jag hur bra jag mår av rörelse.
Duktiga dottern är likadan. Vi pratade om det i bilen igår. Rörelse är som en må-bra-medicin. På grund av alla pencilinkurer och influensor kunde jag inte träna som vanligt det senaste året. Jag är övertygad om att det var därför som jag trillade ner i mörkret. För mig är det inte tillräckligt med 30 min daglig morgonpromenad. Jag behöver min löpning.
Igår blev det barfotalöpning i sanden på morgonen. Svettigt! Men det gav en energikick som räckte hela dagen. Tempot var högt och jag fick mycket gjort.
Regnet droppar mot rutan. De brunbrända gräsmattorna, de slokande funkiorna och grödorna behöver det verkligen.
Och vad gör det med lite regn – så länge det inte åskar går det ju bra att simma.
