Som ringar på vatten

Det är temat för lördagens högläsning på Nordiska trolldomsprocesser.

*** Här hittar du länk till högläsningen ***

Inledning: Tärnvers

”Hon skriver bok om en mörk tid i Älvdalen” Mora tidning den 5 oktober 2018, Stefan Rämgård

”Annika Andebark har i fyra års tid fördjupat si en särskild del av Älvdalens historia: häxprocesserna. Nu hoppas hon publicera en skönlitterär bok på temat.”

Fakta

”350 år sedan Häxavrättningarna i Orsa”, Dalarötter januari 2021, Torbjörn Näs

”De 63 personer (7 dödsdömda) och över 140 vittnen som omnämns i Häxprocesserna från Orsa är värda att minnas, de är alla våra anor. Ser man till Orsas befolkning år 1670 så var det var 20:e person (var 10:e kvinna) i Orsa som blev anklagad! Och hälften av de minderåriga barnen tvingades vittna emot dessa.”

”Häxprocesserna i Orsa för 360 år sedan”, Genklang nr 45, december 2019, Torbjörn Näs

”Uppgifterna är lite oklara, och varierar från olika källor. Men vi vet att det i december 1669 utfärdades fem dödsdomar i Orsa.

Det dröjde dock ända tills januari 1671 innan alla dödsdomarna kunde bli fastställda. En av de dömda avrättades inte utan dog en naturlig död. Krönigssvärd anger att hon och sex andra i Orsa blev dömda från livet.

Efter decemberrättegångarna 1669 hölls inte några mer rättegångar på över ett år. I januari 1671 togs nästa steg, då en trolldomskommission rannsakade i flera dalasocknar, däribland Orsa. Några protokoll eller domar finns dock inte bevarade från dessa rannsakningar, så vi vet inte exakt vilka dessa personer var. Klart är däremot att sex av dem avrättades den 23 januari 1671″

”Ondskans tid”, Dick Harrison, Historisk media 2022, sid 370-371, 372

”Sammanlagt avrättades omkring 400 personer i de svenska häxprocesserna, varav tre fjärdedelar under ”det stora oväsendet”. Denna summa inkluderar dock bara de landområden som hörde till dagens Sverige vid tiden för rättegångarna. Avrättningarna i Skånelandskapen och andra landskap som var danska före frederna i Brömsebro och Roskilde är inte medräknade, ej heller avrättningarna i Finland och det svenska Baltikum och Pommern. Om vi lägger till dessa stiger antalet betydligt. Enbart i Malmö brändes 41 människor levande på bål före försvenskningen. I Finland avrättades minst 115 personer, i Estland långt fler än 50.

Om vi räknar ihop uppskattningar för hela Europa hamnar slutsumman på 80.000 processer och 35.000 avrättningar. Majoriteten av de människor som drabbades tillhörde de lägre socialskikten och långt mer än hälften, mellan 75 och 85 procent av samtliga åtalade i Europa, var kvinnor.”

”I flera byar fanns det gott om svårlösta konflikteroch tillbakahållen vrede som behövde vardagsjuridiska ventiler för att inte den senare skulle koka över. Häxprocessen kunde fungera som just den typ av kanal som i trängda lägen fick lokalsamhället att fungera – eller inte fungera. En anklagelse följdes lätt av en motanklagelse, och när allt var över hade nya konflikter alstrats. Därtill kom, såsom nämnts ovan, den utbredda föreställningen om det begränsade goda, att den samhälleliga lyckan var ett nollsummespel. Om en familj fick mer framgång än övriga var det något som var fel: den tursamma familjen hade kapat åt sig lycka på övrigas bekostnad, en orättvisa som borde justeras.”

De som stod och såg på

Anita Jerlerud, ättling till Bond Elin, Knås Elin m fl

”Idag när vi hedrar våra häxanklagade anmödrar, vill jag även skänka en tanke till dem som stod runt dem.

Jag tänker på dem som stod tillsammans med våra anklagade.

Föräldrar, makar, barn och vänner som stod där med ”skammen” över vad någon som hade fantiserat ihop.

De rädda prästerskapet som lät sig duperas av småbarn och som fyllde på med sina egna fantasier.

De som fick stå kvar och försöka uppehålla ett värdigt liv.

De som skulle försöka få tillstånd så att man överlevde på sina ägor.

De som försökte att hålla huvudet högt i ett samhälle med illvilligt tal och elaka blickar.

Grannar som dömde grannar, där barnen kastade, och även de äldre kastade glopord mot varandra.

Där man skulle försöka att överleva och gå vidare.

Här i min bygd fick man lov att förlika sig med alla. Här fick man lov att tillåta sina nära och kära att ingå äktenskap till och med med den fördömande prästens avkommor.

Jag anser att de överlevande var väl så modiga som de häxanklagade.

De som överlevde, trots skammen, kunde gå med huvudet högt.

”Min teatersyn handlar mycket om att försöka se med nya ögon”, programblad för Häxjakten av Arthur Miller, Regissören Alexander Mörk-Eidem i samtal med Betty Skawonius

Benny Fredriksson avgick som VD för Kulturhuset och tog sitt liv 2018 efter en publicering i Aftonbladet i samband med #Metoo

Efter Bennys död ”blev jag intresserad av hur mekanismerna som leder till masshysteri uppstår. Hur alla är delaktiga och på något sätt medskyldiga. Bara grader i helvetet.

Förhoppningsvis blir det en berättelse om hur lätt ett samhälle kan brytas ned, inte en hjältesaga om några få som handlar rätt när alla andra handlar fel. Utan om allas delaktighet. De som utnyttjar sin maktposition och de som inte använder sin makt. De som agerar, de som löper med och de som håller tyst.

Du var tyst

– Ja, ja, tyst var jag.

Det kändes svårt att göra något medan det pågick, Kunde mig feg. Vet ju inte om det hade hjälpt något, det får man ju aldrig veta. Så nu försöker jag komma underfund med skammen jag känner.

Det var ingen som frågade dig?

– Nej, nej, jag tror inte tidningarna ringde till folk som inte följde deras narrativ.

Jag vill ju mer att den ska handla om mekanismer när sånt händer. När rykten går eller masshysteri sätter igång.

Häxprocesserna i Salem är ju en sådan historisk händelse, där en enda händelse sätter en sten i rullning. Plötsligt rasar hela samhället nerför slänten och ingen förstår egentligen hur de hamnade där.

Man kan så klart jämföra överlagt mord på en massa människor med ett mediadrev. Men man kan läsa pjäsen som den allegori den blev skriven som och placera den på nutida tendenser. OM det är polarisering, demonisering av andra på grund av deras åsikter, vet jag inte. Det viktigaste är att föreställningen är koppels nog för att väcka tankar kring den tid vi lever i.”

De anklagade

Oväsen i Älvdalen sid 136

Livet går vidare sid 13