Årets mörkaste dag

Så länge människan odlat jorden har det varit viktigt att mäta tiden. I denna tideräkning blev solvändorna en viktig milstolpe.

Sommarsolståndet – årets ljusaste dag

Vintersolståndet – årets mörkaste dag

På lördag infaller Vintersolståndet kl 10.21. Från det blir det ljusare för varje dag.

*** Dela gemenskapen i Ureldarna ***

Nordiska trolldomsprocesser

Långt fram i tiden styrdes människan av sol och måne. I den keltiska traditionen finns det åtta namngivna högtider på årshjulet. Men även här i Norden torde det funnits traditioner kring de olika solhögtiderna.

Det känns som om jag fastnat i att ta reda på mer om medeltidsmänniskans världsbild. Skrivandet har gått i stå, men för två veckor sedan hände saker som väckte min nyfikenhet på Hanna Isacs ur ett nytt perspektiv. Idag har jag varit i kontakt med släktforskaren Magnus Lindskog för att få fram handlingarna från 1700-talet.

Det är inte alltid saker blir som man har tänkt sig.

När ljuset återvänder

På lördag återvänder ljuset och jag vill använda tiden för att, som ringar på vatten, sprida gemenskap och försoning.

Under häxprocesserna gjorde ryktesspridning att människor kände sig utfrysta. Som ringar på vattnet spreds ryktena och förgiftade den tysta massans sinne. Den som var tyst och inte försvarade sig blev syndabock.

Samma strukturer finns än i dag.

Metaforen jag utforskar är bilden av att kasta sten i vatten. Svarta stenar som symbol för illasinnade rykten – men även vita stenar som sprider ljus i mörkret.

I många år hade jag äran att läsa tärnversen i Övrabys luciatåg (visst är det märkligt hur texter sätter sig). Jag avslutar det här inlägget med den.

Ni sitta så tysta

vad är det ni väntar

vem är det som sjunger

vem är det som gläntar

i gryningen till eder dörr

den sången och psalmen ni minns från förr.

Det är lucia med sina tärnor

och ljusen de lysa som himmelens stjärnor

Och mörkret flyr undan ur vinklar och vrår

När lucians tåg genom salarna går

Vi tända vårt ljus i de mörkaste tider

När världen är full ut av oro och strider

Och mörkret vi skingrar och driver på flykt

– allt i vår värld som är ont och styggt.

Lämna ett svar