Sakta släpper ångesten.
Tre djupa andetag där mitt huvud knyter ann till hen som beskyddar medan jag upprepar ordet ”Reiki” tre gånger. Händerna pressar jag mot bröstet och känner hur energin dras genom min kropp in i punkten vid bröstbenet. Sedan andas jag ut målmedvetet. Känner efter var i kroppen energin vill. För det mesta är det till armhålan och ljumsken.
Jag lägger vänster hand över armhålan och höger vid ljumsken sedan börjar jag ”behandlingen”.
De första dagarna ”drog det” väldigt över armhålan, men idag var känslan en annan.
När jag andades in var det som om en öppen näve drog genom min kropp och när jag andades ut knöt jag näven om en geggig massa av cancerceller. När jag släppte klumpen anfölls den genast av en massa vita blodkroppar.
Länge låg jag kvar och andades.
Såg bilden så som i en saga.
Hur metastaser gör de vita blodkropparna förvirrade genom att dela sig. När de vita blodkropparna ”anfaller” modermetastasen som var störst har de andra gett sig iväg. I det fördolda kan de föröka sig.
Det är som om jag lever mitt liv i en saga.
Som om cancern är ett försök från en ond makt (i mina sagor symboliserad av Kålle) att tysta mig.
Men jag låter mig inte tystas.
”I motvind lyfter drakarna”
För varje försök att slå ner mig blir jag starkare.
Tillsammans kommer vi förändra världen.
Mitt redskap är ordet – det skrivna och oskrivna.
Njuter kvällarna vid dinosauriesjön där jag simmar i dess magiska vatten.
Större delen av området runt dinosauriesjön har varit utgrävt. Fjärilsängen växer på sandsten som vittrat sönder.
Bilden finns på Gruvmuseet i Bjuv.