Följande uppgifter är hämtade från ”De vilda Vasarna” av Herman Lindqvist.
I augusti 1552 stod bröllopet mellan Gustav Vasa och Katarina Stenbok i Vadstena.
Katarina Stenbock
Katarina var systerdotter till Gustav Vasas andra drottning, Margareta Lejonhuvud som avled i augusti 1551 35 år gammal och lämnade efter sig nio barn från 7 månader till sju månader till 14 år.
”Katarina Stenbock var mellanblond, 162 cm lång, och hade blå ögon. Hon kom från en god familj, även om den inte var en av de äldsta eller rikaste. Stenbockar satt som riksråd från mitten av 1400-talet. Hennes far var riddaren, riksrådet, ståthållaren, hövitsmannen över Älvsborgs fästning, lagmannen och krigsöversten senare friherren Gustaf Olsson.”
”Katarinas mor var Brita Eriksdotter (Leijonhufvud), mammor var Ebba Eriksdotter (Vasa). Makarna fick femton barn, av vilka tolv blev vuxna. Katarina var nummer två, hon hade fem systrar och sex bröder.”
Äktenskapsplanerna inleddes när Katarina var 16 år och Gustav Vasa var 55 år. Kyrkan motsatte sig äktenskapsplanerna pga släktskapet (inte åldersskillnaden). Det var en stor ära för familjen Stenbock att Katarina skulle bli drottning, hennes åsikt frågade ingen efter. Det sägs att hon var trolovad med Kristina Gyllenstiernas son, Gustav av ätten Tre Rosor.
Sex månader efter bröllopet skrev Katarina ett brev till sin mor ”Vi längtar så efter er. Kom! Eller sänd med första bud ett svar på vad jag skrivit om ’mina angelägenhet'”.
Tre år efter bröllopet är Katarina gravid (kungen skrev till hovets läkare att hon fått ”plötsliga modersbesvär”.)
Gustav Vasa
”En vithårig och långskäggig man som rörde sig lite mödosamt, eftersom han led av kronisk beninflammation. Många av hans tänder hade ramlat ut och de som var kvar var inflammerade. Dessutom började han höra sämre och hade svårt att läsa små bokstäver, särskilt siffror i redovisningarna. Detta gjorde att han nog hade lättare till svordomar och häftiga utbrott än till skratt och munterhet.”
Kungen lär ha varit en surgubbe. När sönerna Erik och Johan sände några italienska musiker till Gustav på Gripsholm sände han tillbaka dem med motiveringen att ”ty efter vi nu så till ålders komne är … kunna vi för den skull icke stor lust have til något instrument eller music.”
Om bröllopet
Här hittar du ett samlingsinlägg om Vadstena.
”Kristoffer Vintappare sändes till Tyskland för att köpa vin och 1 200 liter mjöd plus 300 liter ”kokevin”. guldvävaren Nils Eskilsson fick kalla på förstärkning från Holland och kungens spelmän komponerade en särskild bröllopsmarsch.
Tusentals pärlor portionerades ut till hovskräddaren Jörgen Bolling. Totalt syddes över 40 000 pärlor på brudens och de kungliga barnens festkläder. Enbart för Katarinas pärlhägga behövdes 23 000 pärlor. Bruden var klädd i rött. Hon hade en underklänning av rosenrött siden, utanpå den en överklänning av silverduk som skimrade i rött, kantad med karmosinfärgad sammet. Över axlarna hade hon en karmosinfärgas sammetsmantel med guldstift i kragen. Det var så många ädelstenar, broderier av guldtråd, pärlor och våder av tyg i hennes kläder att de nästan kunde stå för sig själva. Gustavs fem döttrar hade alla matchande pärlbrämande klänningar i rödgyllene sammet. Katarnas häst hade också fått en sadel överdragen av röd sammet och med ett matchande schabrak.
Till dånet av pukor och fanfarer från trumpeter satte sig bröllopståget i rörelse mot Vadstena kyrka. Först kom Katarinas morbröder Sten och Abraham Leijonhuvud ridande, sen prinsarna Erik och Johan och strax bakom dem Katarina, eskorterad av två rådsherrar, bakom dem kom prinsessorna och rikets förnämsta fruar och jungfrur till häst. Efter de övriga fruar och jungfrur till fots. Sist kom ett antal drabanter ur kungens livvakt, klädda i Vasafamiljens färger gult och svart.
Röda sammetsmattor hade lagts ut för bruden att gå på in i kyrkan, eskorterad av fyra adelsmän med facklor. Där mötte henne Gustav och tillsammans gick de fram till två stolar i koret där de fick lyssna till sång och musik.
Vigselakten skedde framme vid högaltaret där brudparet fick knäböja på en särskild brudbänk.
Då de gick ut eskorterades de av fyra rådsherrar som höll upp en gyllene tronhimmel över brudparet, för att markera deras kungliga ställning. Bröllopsfesten hölls i Kungshuset vid Vadstena slott. Det var en timrad parstuga, 34 meter lång och 10 meter bred som stod på borggården till det som är Vadstena slott idag. Kungshuset var festligt inrett med brun sidentaft på väggarna. Brudparet satt under en grön tronhimmel. Festen följde ritualer och traditioner från medeltiden med fackeldans och sängledning. Under basunder och trumpeters fanfar ledde Gustav eskorterad av hela sällskapet sin brud til brudkammaren. De satte sig på sängen, vin och konfekt serverades. Musik spelades. En så kallad brudhane presenterades för dem, en tupp troligen i form av ett bakverk. Tuppen nämns i den aporyfiska boken Tobit och ska påminna de nygifta om att inte ha sexuellt umgänge de tre första nätterna som nygifta. Detta av respekt för den välsignelse de fått vid sänggående. Bröllopsgästerna drog sig tillbaka. Vad som sedan hände får vi aldrig veta.
Nästa dag kröntes Katarina till Sveriges, Götes och Vendes drottning. Kröningsakten leddes av ärkebiskopen Laurentius Petri, som visserligen inte ville viga dem, men nu när det var gjort så var det hans skyldighet som ärkebiskop att kröna Sveriges nya drottning. Så blev det nya festligheter avslutade med de obligatoriska riddarlekarna och torneringarna.”