I fyra år har jag planerat för den här dagen. Den 13 oktober 2018 tog jag den första bilden på dinosauriespåren i Norra Albert. Redan då förstod jag att det här skulle komma att bli stort. Att möjligheterna var oändliga. Men var skulle jag börja?
Eftersom jag alltid varit intresserad av historia och verkligen frossade i dinosaurier när barnen var små insåg jag att spåren skulle kunna lägga grunden till en internationell destination. Klimatångesten hade jagat mig sedan några månader, men jag sökte inte dinosaurier – dinosaurierna hittade mig.
När jag idag reflekterar över den gångna månaden inser jag att jag förberetts för den här uppgiften under ett helt liv. Allt från teaterapan som tillbringade rasterna med att träna inför fredagens roliga timme till att vara talesperson för Ja till Österlen – Nej till skifferbrytning.
I onsdags var det Vivi Vajda som försökte få mig att fronta i tv, men jag valde att backa. Ännu är jag skör, behöver vara rädd om min energi och inte släppa in oprövade kort i mina cirklar.
På måndag kommer jag träffa HD för en exklusiv intervju, därför kommer jag inte skriva om allt som hänt sedan i onsdags eller vägen hit. Nej, det här inlägget kommer jag att berätta om några av dem jag delat hemligheten med.
Men först vill jag förtydliga – jag forskar inte, men under de fyra år jag ägnat åt dinosaurierna har jag lärt mig en hel del. Framförallt har jag förstått vilka jag kan lita på, vem som levererar. Och det är dem jag tar med mig in i Insamlingsstiftelsen Upplev Billesholm (som jag kommer skriva mer om i framtiden, men du kan även söka här på bloggen och hitta mer.)
Grzegorz Niedzwiedzki, Uppsala universitet
Det var Emma Rehnström som visade växtfossilen i dagbrottet. Strax därefter tittade Grzegorz förbi i cykelaffären. Vilken datum det var minns jag inte, men den första bilden av ett dinosauriespår tog jag den 13 oktober 2018.
När Grzegorz besökte Billesholm nästa gång hade jag köpt en barnbok om dinosaurier för att försöka förstå tidsperspektiven. Medan han visade och berättade ringade jag in sidnumren för de tre dinosaurier han hittat fragment av. Redan här insåg jag att det här behövde förankras hos andra och att det skulle ta tid innan de kunde ta in. Sakta började vi ta in de svindlande tidsperspektiv det handlar om.
Grzegorz frågade om de fick ta med sig fossiler från dagbrottet och förvara dem hos oss i väntan på vidare transport. Ganska snart kom vi överens om att det var enklare för dem om de även bodde hos oss när de höll på med utgrävningarna.
Vi visste alla att dagbrottet skulle vattenfyllas, men inte när.
Grzegorz jobbade i stort sett dygnet runt. Medan Martin förberedde lunchen satt Grzegorz instängd i sitt rum och analyserade ny dinosauriespår han funnit. Han visade mig skisser över hundratals spår som dokumenterats i flodbäddarna och han berättade hur man kunde tolka spårens förhållande till varandra.
Grzegorz är en vetenskapsman, fullständigt dedikerad åt att kartlägga dinosauriernas historia.
Jag minns den stora utgrävningen 2020 när han tvingades medverka i dokumentären som kommer sändas i svt i januari. Jag såg hur han led, hur han längtade efter att fullständigt gå upp i letandet efter en försvunnen värld.
Några veckor senare kom han ner med sin familj. Hans son visade sig vara lika engagerad som sin far. Tillsammans satt de med penslar och letade fynd. Varsamt placerades små benbitar i olika fack. Det blev en sen kväll för familjen. Grzegorz hade hittat ett nytt dinosauriespår och hade hämtat material i förrådet för att göra en ny avgjutning. Skrattande berättade han morgonen efter hur han och hans fru fått bära avgjutningen genom knähögt vatten.
Det var tillsammans med sonen som Grzegorz hittade det stora lårbenet som fick ligga vårt matrum i väntan på att Grzegorz skulle transportera det till Uppsala.
Martin Qvarnström, tidigare Uppsala Universitet
Det var med Martin jag hade de djupaste samtalen eftersom Grzegorz inte talar svenska. Jag pladdrade på om mina idéer, när de satt i bilen tillbaka till Uppsala redogjorde Martin för vad jag sagt och nästa gång vi träffades föreslog Grzegorz små justeringar. Hela tiden betonade han dock att han är vetenskapsman – inte någon destinationsutvecklare.
Martin berättade med ett leende att han forskade på dinosauriebajs. För Cykelhandlaren lät detta helt absurt. Kan man verkligen ägna flera år åt att studera dinosauriebajs?
Vi frågade om han hittat något dinosauriebajs, men det hade han inte … sa han. Sista gången de kom med fynd från schaktet visade han upp förstenat dinosauriebajs.
Martin är en kul kille. Medan Grzegorz satt med sina skisser och planer tills han släckte lampan kunde Martin dricka öl med de assistenterna som de delade våningen med.
Vid ett tillfälle skulle de ta en ledig kväll och frågade var man kunde åka och grilla. Efteråt berättade Grzegorz glädjestrålande att de hade haft engångsgrill med sig till dagbrottet och att han hade hittat ett nytt dinosauriespår på en helt oväntad plats. (Vi kommer att utveckla grillplatser inom området för gruppevent, det är en av anledningarna till att det endast är medlemmar i Team Albert MTB som har tillåtelse att vistas i området.)
Martin har nu doktorerat och har tjänst utomlands.
Vivi Vajda, Naturhistoriska riksmuseet
Första gången jag såg Vivis namn var på ett visitkort som hon lämnat i Cykelaffären i samband med ett av sina besök i dagbrottet. Vi hade då redan kontakt med Grzegorz. Tillsammans hade han och Martin förklarat det där med dinosauriejägare. För oss var det en helt ny värld, men vi förstod att området behövde skyddas. Vid det här tillfället ägnade jag mycket tid till att reda ut vilket regelverk Sverige hade för att skydda dinosauriefynd. I min enfald trodde jag att det fanns, men det visade sig att det enda vi kunde göra för att skydda fyndigheterna var att bygga en upplevelsepark och på så sätt bygga bort allemansrätten med ett skyddsavstånd till fyndigheterna.
När Vivi Vajdas dök upp kort därefter blev jag misstänksam. Skulle hon ge sig in och ta fossil mitt framför näsan på Grzegorz. Vid nästa möte med Grzegorz delade vi upp området mellan tre personer. Grzegorz fick ytorna vid flodbädden, Vivi tog hand om passagen ner mot flodbädden och som en skyddsmur skulle Mats Karlsson bygga MTB-banor runt fyndigheterna. Sedan skulle vi kunna använda cyklisterna som vakter (utan att de visste om det).
Med den här uppdelningen kände jag mig trygg och kunde börja lära känna Vivi.
2019 pågick vattenpumpningen för fullt, men vi trodde att vattnet skulle stängas av redan till hösten.
Stephen McLouglin, Naturhistoriska riksmuseet
Liksom med Grzegorz behöver man tala engelska med Steve. Att diskutera det stora utdöendet och vetenskap på svenska är tillräckligt stor utmaning för mig. Därför är det Vivi jag talar med. Men jag har förstått att Steve är en högt ansedd forskare när det gäller det stora utdöendet.
Eftersom det är här jag ser de starkaste kopplingarna till nutid kommer jag försöka sätta mig in mer i hans forskning så att jag kan intervjua honom på dinosauriedagarna 2023.
Olle Lundgren, eldsjälen som driver Gruvmuseet
I 40 år har Olle Lundgren försökt få fler att uppmärksamma Billesholmstraktens spännande historia. Jag bokade ett möte med honom den 12 juli 2019, det var första gången jag besökte gruvmuseet och jag blev verkligen imponerad!
Har finns flera spännande utställningar om allt från badhusen, en gruva, vad som hände med produkterna till dinosauriespår och växtfossil.
Museet är stängt för säsongen men med anledning av dinosauriesläppet kan du besöka museet mellan kl 9-10 i morgon, lördag (15 oktober). Då finns Olle utanför museet och berättar om traktens historia. Han var en av dem som möjliggjorde att dinosauriesläppet skedde i Bjuvs kommun och inte i Uppsala. Onsdagens lunch åt han tillsammans med de fem forskarna och jag antar att det kommer ta guidningarna till en ny nivå.
I framtiden ser jag att Olle kommer samarbeta med Kladd o hoj, Söderåsen MTB och Travelshop när det gäller guidningar i området. Vad som behöver göras snarast är att starta en studiecirkel så att kommunen kan utbilda fler guider inför majdagarna. Det lär behövas.
Men DET överlämnar jag till Destination 2.0 – för nu Cykelhandlaren gett mig stränga restriktioner med datorförbud och telefonförbud t o m söndag. Därför kan jag vara svår att nå.