Den 18 oktober 2016 fick jag ett mail som förändrade mitt skrivande. Jag hade anmält mig till konferensen Skriv2016 där det ingick en gratis första kapitelanalys – så jag skickade ut valda delar ur manuset jag arbetat med sedan 2015.
Klockan 10.34 fick jag det första mailet från Helena Hansen.
Hej Annika!
På lördag är den dags för Skriv 2016.
Tack för att du skickat in första kapitlet av din roman eller text för förstakapitel-analys!
Jag har gått igenom din text och tittat på de saker som är speciellt viktiga när det gäller första kapitlet av en bok, bland annat öppning/anslag, hur första konflikten ter sig och hur karaktärerna etableras, men jag har även tittat på språk och gestaltning m.m.
Under varje rubrik i mitt utlåtande har jag gått igenom saker som fungerar bra, men även saker som skulle kunna förbättras, samt gett dig tips på hur du kan gå vidare i ditt fortsatta skrivande. Jag har även skrivit löpande kommentarer i ditt manus.
Inför lördagen hade jag tänkt lägga upp det så att du kommer och hämtar ditt lektörsutlåtande och manus med kommentarer (vi kommer stå vid ett bord inne i Arenan), läser igenom det och sedan bestämmer vi en tid när vi tar en diskussion, där jag bland annat svarar på eventuella frågor.
Men om du vill kan jag även mejla över utlåtandet till dig i förväg så att du får god tid på dig att läsa igenom det. Du bestämmer själv hur du vill göra – mejla mig om du vill att jag skickar över mitt utlåtande redan nu.
Bästa hälsningar
Helena Hansen
När jag fick mailet befann jag mig i Älvdalen och utvecklade Notariens texter. Så klart jag ville se utlåtandet så snabbt som möjligt. Redan kl 10.51 låg det här mailet i inboxen.
Hej!
Här kommer mitt utlåtande och ditt manus med kommentarer.
Vi ses på lördag!
Bästa hälsningarHelena
PS: Det låter spännande med trolldomsprocessen!
Aldrig tidigare hade jag hört talas om lektorstjänster – men när jag läste på Helenas hemsida insåg jag att det var vad jag behövde. Här inleddes vårt samarbete. Först köpte jag ytterligare ett utlåtande. Sedan deltog jag i kursen Vinterskriv där det ingick ytterligare textrespons och sedan övergick vi till coachning. Utan Helena hade det aldrig blivit någon bok. Vår resa tillsammans gav mig möjlighet att lära mig hantverkets grunder i min egen takt.
Nedanstående text är hämtad ur det första Helena fick läsa. Du kan själv jämföra med sidan 25 i Oväsen i Älvdalen.
Ur Del 3
Häradsskrivaren
3 september 1668
Han lyfter pennan, doppar den i bläcket och formar dagens första bokstäver ” Adhis o Jesu!, Anno 1668 den
3 september hölls Extraordinarie ting i Elfdalens sockenstuga.” I åtminstone fyra år hade folket i Älvdalen farit till Blåkulla. Att länsman gjort ett gediget jobb den här gången förstår han. Skammen måste ha varit stor då för fyra år sedan när Håll-Marit friades. Hennes femåriga barnbarn hade försagt sig under lek och grannarna hade lyckats dra hela historien ur honom. Men vid ordinarie tinget hade den lille parveln börjat gråta och skrika så fort han tillfrågades. Därför fick dom varken några svar eller något annat tal ur honom. Och någon bekännelse hade man varken lyckats få ur hans farmor, Håll-Marit, eller ur hans föräldrar. Landshövding Duwall hade konstaterat att pojken helt enkelt blivit utsatt för ett Satans apespel. Den
skymfen tänkte varken Länsman eller Fogden låta sig utsättas för fler gånger. Den här gången var förhören grundligt förberedda, det fanns erkännanden och vittnesmål från flera av de inblandade. Nu trollkonsterna uppe i skogsbygden få ett slut. Landshövding Duwall hade delat med sig av kunskaper och erfarenheter.
Själv hade han de senaste månaderna ägnat varje ledig stund åt kunskapsinhämtande. Han var påläst både om doktrin och rättsfall. Landshövdingen skulle få anledning att vara stolt över honom. Han doppar pennan i bleckhornet.
Kvinnohistorier den 15-16 oktober
*** Du hittar programmet https://kvinnohistorier.se/bokmassan/#program här ***
Utlåtande från oktober 2016
Hej Annika!
Tack för att jag fått läsa första kapitlet i ditt manus! Jag har läst igenom ditt kapitel flera gånger och där efter gått igenom och analyserat en rad olika saker som är speciellt viktiga när det gäller främst första kapitlet i en roman. Jag har även läst och gått igenom början på kapitel två och tre, som du också bifogat.
I det första kapitlet är exempelvis öppning/anslag, berättarröst, hur karaktärer etableras och hur den första konflikten ter sig väldigt viktiga komponenter. Framför allt är det även väldigt viktigt att läsaren även får en antydan om vad som står på spel, samtidigt som berättelsen bör hugga tag i läsaren direkt – ofta är det detta som hela romanen hänger på – och det tycker jag du lyckats fint med. Din vackra prosalyriska stil i kombination med den suggestiva och spännande stämningen som du skapat gör att jag dras in i din berättelse direkt.
I ditt manus har jag även skrivit löpande kommentarer. Vad jag inte tittat på är eventuella korrekturfel, men det verkar som att texten har väldigt få (inga?) stavfel, vilket gör den till en njutning att läsa! Det märks att du verkligen behärskar språket och sättet man skapar en bra berättelse på! Under varje rubrik nedan har jag pekat på saker som fungerar bra, och på saker som skulle kunna förbättras, men jag har även gett dig tips och förslag på hur du kan gå vidare i ditt skrivande.
Min tolkning av storyn
Efter att ha läst ditt första (och delar av ditt andra och tredje) kapitel tolkar jag det som att det här är en prosalyrisk skönlitterär roman om naturens krafter. Vi befinner oss i en tid när människan lever nära naturen – och berättelsen utspelar sig inte i nutid. Du nämner bland annat att ”kungen behövde daler”, att ”fogden och alla hans skrivare räknade och förde böcker …” och att det köps ”smide och allehanda hantverk”, vilket även indikerar att det är en historisk roman. I kapitlet som följer finns även flera indikationer på detta – och du gör det på ett intressant sätt genom att fint gestalta olika tidsspecifika detaljer. Det finns även inslag av mystik och trolldom, samtidigt som det kommer att handla om häxprocesserna, vilket blir tydligt i kapitel tre, där även tidsangivelsen 3 september 1668 finns med. Sammanfattningsvis känns det som om du är på väg att skriva en intressant historia, där det finns inslag av både mystik och trolldom – och det här känns jättespännande. Du har lyckats skapa en story som griper tag i läsaren direkt. Vad du bör fundera lite över är dock strukturen – hur och i vilken ordning du ska berätta historien.
Struktur
Texten börjar med två väldigt suggestiva och fantasieggande meningar, som verkar slå an vad romanen kommer att handla om: människan och naturen eller människan mot naturen. (”Människan tror sig ha rätt att hugga ner granar och tallar, torrlägga älvar och förorena luften. Det som gör henne farligare än andra djur är hennes rädsla, girighet och längtan efter makt.”) Med de här två meningarna har du verkligen lyckats skapa en suggestiv stämning, som dessutom anger vad som står på spel i hela romanen: naturens krafter mot människans. (En liten fundering jag har här är dock hur ”förorenad” luften var på den tiden som romanen utspelar sig på. Är det här en logisk lucka?)
Meningarna känns dock något lösryckta ur texten och från stycket som följer (som börjar med ”Som iskristaller blir hon till en trögflytande sörja …”). Fundera därför på om de inte passar bättre i en prolog, alternativt som två meningar på en egen sida. Det känns nämligen inte riktigt som de hör ihop med stycket som följer. Fundera därför på var din berättelse egentligen börjar. För mig börjar nämligen berättelsen med ”Som iskristaller …”. Detta stycke skulle skapa en väldigt bra början på berättelsen, bland annat eftersom läsaren kastas direkt in i historien via det berättartekniska greppet in medias res, som betyder i handlingens mitt.
I ett första kapitel bör det även finnas en konflikt (och detta vet du säkert, eftersom det känns som att du är en väldigt van författare som skriver mycket och som verkligen behärskar skrivandets hantverk) – och med detta stycke etablerar du en konflikt direkt. Hos huvudpersonen finns en rädsla för något farligt och okänt, som kommer få läsaren att vilja läsa vidare direkt för att ta reda på vad detta är och vad det hela handlar om.
Strukturmässigt känns det som att det även finns ett glapp i berättelsen mellan det andra stycket och stycket som följer. Här har du ett ypperligt tillfälle att bygga ut berättelsen mer, till exempel genom att gestalta mer hur huvudpersonen känner sig när hon är rädd och vad hon gör då. Fortsätt på den suggestiva och farliga stämningen du skapar i första stycket! Du har många möjligheter att gestalta vad som händer här. Detta ”glapp” mellan olika stycken/partier av texten gäller första kapitlets tre första stycken. Fundera på om du kan bygga ut texten här och knyta ihop dem. Det fungerar bra i en diktsamling, men i en prosalyrisk roman bör styckena hänga ihop tydligare.
I de stycken som följer binder du däremot ihop texten fint – och därför skulle jag rekommendera dig att där ta bort blankstegen (se mina markeringar i manuset), eftersom de inte behövs. Det skulle göra att texten fick ett bättre flyt rent strukturmässigt. Jag vill även råda dig att knyta ihop stycket som börjar med ”I Åsen fanns ett folk …” med stycket som börjar med ”Först följde de älven …”, för att även här skapa ett bättre flyt i läsningen.
Du har även bifogat början på kapitel två och tre. Hur strukturen mellan det andra kapitlet och det tredje kapitlet fungerar är svårbedömd, men mellan första och andra kapitlet har du dock skapat en övergång som känns naturlig. Har du funderat på att göra kapitel ett längre eller är texten avslutad här?
En idé vore att bryta ut de delar av första kapitlet som är mer allmängiltiga och som handlar om människan och naturen och göra en fantasieggande prolog av dessa. Stycke två och tre (”Som iskristaller … ” och ”Som smältvatten”) skulle då bli en spännande inledning på ett första kapitel som du kan slå ihop med kapitel två, för som jag tolkar det är det först i det nuvarande kapitel två som den egentliga berättelsen tar fart och får sin berättande form. På så sätt skapar du både en stark öppning och ett bättre flyt i berättelsen. Stycket som börjar med ”Skogen ägdes av ingen …” och fram till slutet råder jag dig då att spara och infoga i ett senare kapitel.
Konflikter och hur de etableras
Redan i första kapitlet är det viktigt att det finns med en konflikt – någonting bör även sättas på spel. Det lyckas du fint med att göra. Både i ditt första kapitel, kapitel två och kapitel tre finns flera konflikter som du har möjlighet att utveckla. Gör du om delar av kapitel ett till en prolog lyckas du även få med en konflikt här – den mellan människa och natur, där det är människan som exploaterar naturen. Vidare har vi huvudpersonens rädsla för olika typer av övernaturliga väsen, som nu dominerar i kapitel två (fundera som sagt på att slå ihop det här kapitlet med kapitel ett av romanen) och som du skildrar på ett både trovärdigt och fint sätt, bland annat genom att berätta om farmoderns möte med trollen. Konflikten mellan olika typer av människor, där främst kyrkan eller prästerskapet beskrivs som representanter för ”girighetens gudar”, framkommer även fint. Och med stycket ”Människan är girig, vill samla som en ekorre, vill visa sina fjädrar som en orrtupp. Maktens fjädrar lyser starkast. Maktens tuppar vet att kanalisera ilska, att fördämma, att öppna nya vägar. Men farligt oförutsebara är de nya vägarna när vårfloders ilska ska tyglas.” antyder du att det finns en konflikt mellan både natur och människa samt mellan olika människor, där de som har makten skor sig på ”den lilla människan”. Det här beskriver du på ett lyriskt och spännande sätt – och det hoppas jag du kommer bygga vidare på i din roman. Ta vara på detta prosalyriska uttryckssätt som du har! I slutet på kapitlet när du skriver att ”kungen samlade daler” antyder du att du kommer bygga vidare på temat girighet – och det tycker jag du gör rätt i. Det måste nämligen finnas tydlig(are) konflikt mellan människor. Detta har du dock med i kapitel tre, där du, som jag tolkar det, skriver om dåtidens häxprocesser. Någon kommer att straffas – vem är än så länge en öppen fråga. Det här gör du bra – att skapa öppna frågor som läsaren måste läsa vidare för att få svaret på är nämligen ett utmärkt sätt när man vill skapa en konflikt i berättelsen. Kanske är farmoderns preparering av örterna redan en plantering av att det kommer att ske häxprocesser? I så fall är du på mycket god väg!
Gestaltning
Även gestaltning har du lyckats fint med – och även här märks det att du är en van skribent. Du visar genom att leka med orden hur karaktärerna känner sig utan att behöva skriva ut det – och jag skulle vilja säga att det är precis så här det ska gå till. Du visar till exempel huvudpersonens rädsla utan att skriva ut att hon känner sig rädd och jag tycker du skildrar ålderdom, att farmodern är gammal, på ett fint sätt. Vad du skulle kunna gestalta mer är huvudpersonens ålder. Hur rör hon sig till exempel? Nu nämner du endast att ” Av mö ska daggdroppar samlas”, som indikerar att det handlar om en ganska ung flicka. Försök få med lite fler ålderindikationer lite senare i texten (om du inte reda gjort det). Även detaljerna och de specifika termerna på olika saker och väsen bidrar till den fina gestaltningen och detta gör även att texten, fastän det handlar om övernaturliga krafter och väsen – känns trovärdig. Fortsätt så!
Språk, tempus, berättarröst och dialog
Du har ett väldigt vackert och prosalyriskt språk som är en verklig njutning att läsa – och din berättarstil tilltalar mig mycket! Jag tycker även mycket om ditt bildspråk och de spännande liknelserna du skapar, där mycket är knutet till naturen. Fastän det utspelar sig i historisk tid lyckas du hålla stilen på en bra nivå; det blir aldrig högtravande, utan texten känns både läsvänlig och lättläst. Språket flyter helt enkelt bra. Och du har en berättarröst, som jag tolkar som en allvetande berättare, som griper tag direkt och som gör att jag blir sugen på att läsa mer.
Den prosalyriska stilen dominerar främst i det första kapitlet och gradvis går du sedan över till en mer traditionell berättarröst i kapitel två, och den här övergången lyckas du också fint med. Glöm dock inte bort din lyriska stil, som är mycket suggestiv och fantasieggande och som dessutom passar bra ihop med det du berättar om. Men var ändå noga med att hålla det lyriska språket balanserat, så att det inte skymmer eller gör berättarperspektivet för ytligt. Läsaren måste även få tillgång till karaktärernas inre tankar ibland. Ibland får texten även en mytisk och sagoliknande ton och stämning som jag också tycker mycket om och som även den passar ihop med storyn.
Vad du bör tänka på är dock hur du vill berätta de mindre lyriska partierna, exempelvis kapitel tre som du också bifogat. Här är vi långt bort från tidigare allitterationer och rytmisk prosalyrik. Fundera därför på hur du vill berätta dessa typer av partier (om du till exempel har fler sådana i romanen) så att brytningen mellan de olika stilarna i romanen inte blir för abrupt och snabb.
Textens nu-plan är berättat i presens, medan återblickarna är skrivna i preteritum och mellan återblickar och nu-plan finns en bra balans. På något ställe i kapitel tre har du dock väldigt många pluskvamperfekt efter varandra, vilket skapar känslan av att det blir svårare att läsa, samtidigt som texten blir lite upprepande. Ett tips här är att börja med pluskvamperfekt vid återblickarna, men att sedan ganska snabbt gå tillbaka till preteritum för att på så sätt få bättre smidighet i texten. Läsaren kommer ändå att hänga med i växlingarna.
Ett annat tips som jag vill ge dig är att även att göra replikerna i dialogen mer suggestiva och stringenta. Alla svar på frågor/repliker behöves till exempel inte skrivas ut. Fundera till exempel på om du inte bör stryka repliken ”Ja, fy vilket oväder.” Ett annat tips är att stryka alla småord och hälsningsfraser som ”ja”, ”nej”, ”hej” osv, för att på så sätt tajta till dialogen ytterligare. Du har bara med ett ”ja”, men fundera även över repliken ”Du vet, åska i maj för inte något gott med sig”, där ”Du vet” skulle kunna tas bort. På så sätt skulle farmoderns replik bli ännu mer suggestiv och tajt. När du sedan skriver ”I sydost mullrar redan åskan” blir farmoders replik därmed även som ett omen (eller en plantering) för något som kommer att hända.
Karaktärer och hur de etableras
I ditt första kapitel etablerar du huvudpersonen ”hon” (se mina kommentarer ovan under Struktur med förslag om att göra det här till bokens första mening: ”Som iskristaller blir hon till en trögflytande sörja när rädslan kommer , fäster sig vid allt i hennes väg.”). Att du bara benämner huvudpersonen vid ”hon” blir väldigt suggestivt och spännande. Det gör att läsaren kommer ställa sig många nyfikna frågor om vem denna ”hon” är – och det är jättebra. Obesvarade frågor skapar nämligen alltid ett driv framåt i texten. Fundera dock på tredje stycket. När du berättar om ett ”de” (”Stärkta av varandra samlar de mod och inväntar det rätta tillfället.”) får det mig som läsaren att undra vilka ”de” är – fast på ett annat mer ifrågasättande sätt. Här gör nämligen ”de-et” att texten känns något vag, och därför bör du etablera vilken annan karaktär det också handlar om. Eftersom vi nu ser karaktären ”hon” ur ett nära berättarperspektiv, räcker det med att hon kallas just bara ”hon” , men med två huvudpersoner utan namn blir det något för vagt. Fundera därför på om du inte bör sätta in ett namn här, så att det till exempel blir ”Stärkta av varandra samlar hon och X mod”.) Om vi får veta namnet på den andre/a personen kommer det nära perspektivet bevaras, utan att flyta iväg för mycket.
I kapitel två får läsaren veta att det är ”Marit” och hennes farmor som det hela handlar om – och att dra ut på vad huvudpersonen heter tycker jag är en bra idé. (Se dock ovan om att etablera två karaktärer utan namn.) Det är dessutom alltid helt rätt att pytsa ut information om karaktärer efter hand om man vill skapa intresse och en intressant karaktär. Detta gör att läsaren blir spänd på att läsa vidare. I kapitel tre, med titeln Häradsskrivaren, får vi, som jag tolkar det, möta just denne person. Även detta perspektiv har du lyckats med att göra både djupt och nära – och jag blir intresserad av att få veta mer om vem denne person är och vad som ska hända. Att han skriver ger även texten en spännande metalitterär touch.
Att du även nämner att det är kvinnorna som har ”kunskap att läka och bota”, samt indikerar att det kommer att handla om häxprocesser gör även att du skapar ett fokus på de kvinnliga karaktärerna. Att de är kvinnorna, och inte männen, som sedan vandrar, handlar, planerar, och idkar byteshandel, indikerar att det är på just kvinnorna som berättelsens fokus kommer ligga – och detta tycker jag är spännande! Bygg vidare på det.
Miljö
Du har skapat en spännande miljö, där naturens närvaro ständigt gör sig påmind – och det är en närvaro som du etablerar väl. Naturen blir härmed en karaktär som även den skapar en driv framåt i berättelsen och som finns med i såväl bildspråk som i handlingen i sig. Du låter oss uppleva hur huvudpersonen känner sig i spännande liknelser, exempelvis ”som iskristaller”, ”som smältvatten som längtar” och många fler, som jag tycker fungerar mycket bra och som skapar en suggestiv stämning, där du tar med läsaren till dessa ”gränsskogar”, detta gränsland där även övernaturliga sagoväsen rör sig. Du lyckas göra miljön till mer än bara en spännande del av handlingen; gestaltningen av miljön känns nämligen både levande och som en förutsättning för hela historien, samtidigt som den är platsunik. Vi befinner oss norrut, i Åsen, där det finns älvar och skog, och platsen ligger inte långt från Siljan och Falun. Detta berättar du i slutet av kapitel ett, i stycket när vi får följa kvinnorna, som har ”kunskap att läka och bota” och deras vandring nedåt i landet för att idka byteshandel. Av liknelserna får jag intrycket att det fortfarande är kallt. Huvudpersonen längtar till exempel efter en porlande vårbäck. Samtidigt nämner du i (nuvarande) kapitel två att det är midsommar: ”I midsommarnattens magiska timmar ska bladen plockas i tystnad.” Är detta tidshopp medvetet? Fundera i så fall på om du kan göra det lite tydligare, för att det inte ska upplevas som en logisk lucka.
Sammanfattning
Tack igen för att jag fått läsa det första kapitlet och början på kapitel två och tre av din roman! Du har skapat ett första kapitel som jag tror kommer väcka tag i läsarens intresse direkt, bland annat tack vare det sätt på vilket du etablerar konflikter. Du har även en mycket fin förmåga att gestalta både känslor och stämningar på fint och trovärdigt sätt. Ta framför allt tillvara på ditt prosalyriska språk! Dina första kapitel har helt klart potential att utveckla sig till en intressant och fantasieggande berättelse, där mycket står på spel.
Vad du främst bör arbeta mer med är dispositionen av texten och hur du strukturerar den, för att berättelsen ska framstå som än mer suggestiv och drabbande. (Se mina förslag under rubriken Struktur). Kanske kan du till exempel använda en del av texten i kapitel ett till att skapa en fantasieggande prolog? Tänk även på hur du skriver dialoger, så att även dessa hänger ihop med din prosalyriska stil. Låt till exempel dialogerna mellan Marit och hennes farmor bli lika suggestiva som texten i övrigt. För övriga förslag, se mina kommentarer under varje rubrik. Avslutslutningsvis vill jag säga att du är på väg att skapa en roman, vars utveckling det skulle vara mycket intressant att följa.
Hoppas att mina råd och tips kan vara dig till nytta när du nu arbetar vidare med ditt manus! Kom dock ihåg att mina råd vad gäller förändringar endast är förslag; i slutändan är det du som bestämmer hur du vill göra.
Tveka inte att höra av dig om du har frågor angående mitt utlåtande!
Lycka till med ditt fortsatta skrivande!
Vi ses på Skriv 2016.
Vänliga hälsningar
Helena Hansen