Som jag skrev i förra inlägget har jag under hösten initierat tre insamlingsstiftelser som alla förhoppningsvis ska bli lite av ”krockkuddar” i min tillvaro.
”En droppe lösgör sig från molnet, landar mjukt på ett blad. Det kommer fler droppar och till slut tömmer bladet sig mot marken. Där samlas fler droppar och blir till en rännil som letar sig iväg mot det okända. På sin väg blir dropparna fler och fler och bildar åar, bäckar och floder. Vissa mäktiga och kraftfulla, andra lugna och stillsamma. En dag förenas dropparna i det stora havet där de blir en enda enhet som omsluter hela vår värld.”
– Ann-Lie Brattås-Fejne
Insamlingsstiftelsen Magdala
I februari 2022 kom jag i kontakt med Ann-Lie Brattås Fejne som är en av de tre som startade nätverket Magdala. Under våren visade jag en bild som jag ritat efter ett yogapass för Ann-Lie och Mette Bohlin. I bilden hade jag ritat tre blommor som skulle stötta nya verksamheter. När verksamheterna gav vinst skulle sedan kapitalet tillbaka till stiftelserna. På så sätt skulle vi få ett nytt entreprenörskap som byggde på tillit istället för girighet.
Dessa tre blommor på skissen var de tre stiftelserna.
Först ut var Insamlingsstiftelsen Magdala.
Målgrupp
En av frågorna som dyker upp när vi i framtiden ska göra projektansöknignar är detta med målgrupp. Här har jag använt Beteendetrappan i senaste Svanenbarometern för att klargöra vad som skiljer Magdala och de andra stiftelsernas målgrupper.
Beteendetrappan har sju steg. Magdalas målgrupp befinner sig redan på steg 5 (jag väger alltid in klimat och miljöaspekter när jag fattar beslut) till steg 7 (jag prioriterar det klimat- och miljövänliga valet på alla områden, även när det är mer obekvämt och kostar mer).
Syfte
Magdala kommer driva projekt som handlar om engagemang och samverkan.
Du kan läsa mer om Stiftelsen Magdala här.
Hur blir Magdala min krockkudde?
När jag 2018 drabbades av klimatångest kände jag mig maktlös. Räddningen blev när jag fann Greta Thunbergs klimatstrejk och hängde på. Den gemenskap jag kände de gångerna jag deltog i Stockholm är svårslaget. Här kände jag hopp om att vi tillsammans kan förändra. Detta hopp ville jag bidra till att fler skulle få känna. Sommaren 2019 gjorde jag ett försök att arrangera Söderåsdagen på detta tema men gensvaret från kommun och företagarna i området var en besvikelse. Några eldsjälar kom jag i kontakt med och dem tar jag med mig in i nästa stiftelse.
Magdala erbjuder den samhörighet som jag hade behövt 2018!
Insamlingsstiftelsen UpplevBillesholm
I september 2018 förvärvade Sven Jönssons cykelaffär AB ett 40 ha stort område som en klimatkompensation (Cykelhandlaren är snäll han … visst låter det helt tokigt … men jag var bara tvungen att på något sätt visa att jag kunde göra skillnad … handlade så klart även om att bevisa för mina vita blodkroppar om att jag behövde leva. Detta har jag skrivit om i texten Nya fåror som finns i antologin Skiftet)
Nåja, cykelaffären köpte alltså ett dagbrott. Sommaren 2019 finansierade cykelaffären Söderåsdagen. 2020 stöttade vi familjen Karlssons utveckling av Norra Albert till ett MTB-område med egen klubb. 2021 var cykelaffären en av finansiärerna bakom sidan www.upplevbillesholm.se. Vi arrangerade även Littera-turen, biologiska mångfaldens dag och hållbarhetsdagen. Tre evenemang som alla har hållbarhet som tema.
Idag fick jag besked om att Länsstyrelsen den 21 januari 2022 registrerade Insamlingsstiftelsen UpplevBillesholm!!! Nu är vi på gång!
Hur kan den här stiftelsen fungera som krockkudde?
Att förvärva Norra Albert är den svåraste fastighetsaffär jag någonsin hanterat med många osäkerhetsfaktorer som miljöfarlig verksamhet etc. För framtiden kommer Lars Salomon bygga en struktur där man kan beräkna hur mycket koldioxidutsläpp som ”samlas in” om en skog räddas. Det är vår förhoppning att företag skall välja att klimatkompensera genom Insamlingsstiftelsen Upplev Billesholm så att vi kan rädda fler områden för biologisk mångfald. Men det är inte jag som ska göra detta – utan Lars Salomon. Och i projektet ska även han avlönas för att kunna genomföra arbetet.
Den andra delen är event – det som jag fixat sedan jag ordnade den första cykeldagen i Billesholm tillsammans med Cykelfrämjandet, Friluftsfrämjandet och Naturskyddsföreningen.
I Insamlingsstiftelsen UpplevBillesholm är Patricio Silva projektledare. Han har fått mycket tydliga instruktioner om att hjälpa mig sätta gränser för mitt engagemang. Till honom mailar jag alla idéer som ploppar upp och han strukturerar vilka som vi drar vidare. När jag har mailat FÅR jag inte göra mer. Och jag är inte behörig att ta några initiativ utan att rådgöra med Patricio.
Jag har en stark drivkraft – därför behövs denna tydlighet.
Och eftersom det är Patricio som bestämmer skriver jag inte mer än så – men jag kan redan nu tipsa dig om att reservera den 7-21 maj. Inom kort kommer Patricio gå ut med mer info.
Här kan du läsa mer om Upplev Billesholm
Målgrupp
I Svanenbarometerns beteendetrappa har Insamlingsstiftelsen Billesholm fokus på dem som befinner sig på steg tre (jag utför vissa klimat och miljövänliga handlingar), fyra och fem (jag väger alltid in klimat och miljöaspekter när jag fattar beslut).
Enligt Svanenbarometern befann sig 74% av dem som svarade på enkäten på dessa steg.
Enligt barometern är det bara 4 % som befinner sig på barometerns två första trappsteg (Jag tar inte hänsyn till miljö och klimat när jag fattar beslut i min vardag).
Genom event som lockar och väcker nyfikenhet vill vi få målgruppen att ta nästa steg i beteendetrappan och kanske hitta vägen in i Magdala på sikt.
Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier
Idag fick jag förslag till urkund för den här stiftelsen. Den är en fortsättning på det nätverk som jag haft runt mig när jag dragit igång de digitala bokmässorna, författarsamtal, Littera-turen och en massa annat.
Men nu tänker jag att detta ska formaliseras.
Stiftelsens syfte är att lyfta fram de skrivna och oskrivna kvinnohistorierna från dåtid till nutid. Detta kan ske genom skrivkurser, författarsamtal, föredrag etc. Allt kommer vara möjligt – det handlar bara om vem som orkar driva projekten och söka projektmedel.
Vi planerar att ordna en fysisk mässa i Skåne den 15 oktober 2022. Förhoppningsvis kommer sedan denna mässa flytta runt i Sverige (där jag så klart hoppas att den arrangeras i Dalarna 2023).
Jag kommer driva på att mässan genomförs i Skåne. Därefter kommer jag ägna mig åt kvinnohistoriers filmfond. Som du kanske anat håller Oväsen i Älvdalen bli till film – du kan prenumerera på nyhetsbrevet här.
Du kan läsa mer om min vision för filmen här
I maj 2014 väckte Marit Matsdotters historia mitt engagemang. Skrivandet av boken handlade om att bidra till de häxanklagades upprättelse. Nu har jag tagit det ett steg längre – minnesdagen den 19 maj är för häxprocessernas offer. Dvs även barn och ättlingar. Genom Johanna Willmarks familjeberättelse – Dödsblommeört – ser man hur traumat satt spår även i efterkommande generationer.
Det är min förhoppning att fler, liksom jag, vill bidra till att filmen blir verklighet. Ett sätt är att skänka pengar till filmfonden. För inkomna medel kommer Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier köpa andelar i filmen. Så klart hoppas jag att filmen även blir en ekonomisk framgång. Då skulle insamlingsstiftelsen få ta del av denna avkastning.
I hela filmprojektet har jag varit tydlig med min personlighet, att jag är extremt drivande och även kan köra över omgivningen i pressade situationer. Min roll i filmprojektet kommer därför anpassas efter min personlighet.
Och det där med att skriva böcker …
Att nå ut med en bok är oerhört svårt. Därför är min bedömning att det är bättre att satsa fullt ut på filmprojektet och stiftelserna under 2022 med målsättning att skriva klart Vrede och Tumult så att de kan släppas i samband med filmpremiären. När den äger rum vet vi inte.
Bilden är från den 20 november 2021 när vi träffade Joacim Sager på match more som hjälpt mig med alla tre stiftelserna.
Mitten: Åsa Liljenroth, stiftare till Insamlingsstiftelsen Kvinnohistorier. Hennes föräldrar diskuterade att starta en stiftelse, men det genomfördes aldrig. Nu förverkligar Åsa deras vision.
Bredvid Åsa Liljenroth; Mette Bohlin och Ann-Lie Brattås Fejne som utgör styrelsen för Insamlingsstiftelsen Magdala
I ytterkanterna Elna-Katrin Håkansson (vänster) som jag träffade 1975 när jag började i förskolan i Hammenhög. Hon var med när jag i augusti började se de tre stiftelserna klarare även om jag då inte förstod vad de innebar. Åse Jolin Mellgård, läkare och den som berättade för mig att jag i Enneagrammet är en sjua (något som gett mig ytterligare pusselbitar i att förstå mig själv).