- Kreativiteten är en naturens ordning. Liv är energi; ren, kreativ energi.
- Det finns en underliggande, förhärskande kreativ kraft som genomsyrar allt liv – även oss.
- När vi öppnar oss själva för vår kreativitet öppnar vi oss för universums kreativitet inom oss och våra liv.
- Vi är själva skapelser. Och vi förväntas i vår tur fortsätta skapandet genom att själva vara kreativa.
- Kreativiteten är universums gåva till oss. Användandet av kreativiteten är vår gengåva till universum.
- Vägran att vara kreativ är en viljeakt och strider mot vår sanna natur.
- När vi öppnar oss för att utforska vår kreativitet öppnar vi oss mot universum: god, ordnad, rörelse
- När vi öppnar våra kreativa kanaler till universum kan vi vänta oss många stillsamma men kraftfulla förändringar.
- Det är ofarligt att öppna sig mot större och större skaparkraft.
- Våra kreativa drömmar och vår kreativa längtan springer ur en magisk källa. När vi rör oss mot våra drömmar närmar vi oss vår fulla potential.
Nu har jag dagligen läst ovanstående lista två gånger om dagen i snart tre veckor. Det är bara mening nummer nio jag har problem med. Flera gånger i livet har jag känt som om jag håller på att bli tokig. Som att jag totalt tappar greppet. Kanske är det mina föräldrar som uttryckt sig något om det där att jag inte skulle vara riktigt frisk. Men det har satt sig långt inuti mig.
Jag har lätt för att ge mig hän – både åt ilska, kreativitet och njutning.
Sedan 2014 har jag gett kreativiteten stort utrymme. Det var en av många strategier för att jag skulle få tillbaka livsgnistan efter självmordsplanerna.
Samtidigt är det läskigt.
Jag är rädd – oerhört rädd. För jag märker att även min omgivning är rädd.
Vid tre tillfällen har jag bett läkarvetenskapen utreda mig. Är jag bipolär? Har jag ADHD? Alla gångerna har jag fått samma svar – nej, du är inte bipolär/har inte ADHD. Det är din personlighet som du måste lära dig leva med.
Kreativiteten i kombination med ett extremt driv. (Vid två olika tillfällen har jag gjort IPU-test. Båda gångerna har de kommit fram till att jag är 100% röd. Ingen av dem som genomförde testet hade någonsin träffat en person som var så röd.) Min drivkraft är så stark att jag är farlig för mig själv – ja, även för omgivningen som jag kör över när jag sätter på skygglapparna.
Allra värst blir det när jag både släpper på kreativiteten och måste ha skygglappar för att nå ett mål. Då är jag direkt odräglig. Jag går in i karaktärerna, känner deras känslor. När jag samtidigt har monterat ner alla skyddsmurar för att ”tanka ur” texterna kan vad som helst hända (tyvärr inte till det positiva när jag som nu skriver Vrede i Älvdalen).
Sedan 2014 har jag jobbat intensivt med att bygga upp ”krockkuddar” i min tillvaro. För tyvärr är det så att hur mycket jag än intalar mig att nu ska jag ha lärt mig av tidigare misstag så är alla förmaningar bortglömda när hänförelsen drar iväg med mig. Jag är lite av dr Jekyll Hyde.
Nu hoppas jag genom stiftelserna ha hittat ett nytt sätt att hantera detta. Mer om det i nästa inlägg.