När jag läste protokollen från rannsakningen i Älvdalen 1668 fick jag känslan av att de anklagade hade en annan världsbild än maktens män. Detta kittlade min nyfikenhet.
Under 2021 har jag utforskat områden som är nya för mig. Ann-Lie Brattås Fejne tipsade om boken Kvinnoporten som gav mig nya perspektiv och ledde till en hel serie blogginlägg där jag reflekterade.
Här hittar du första inlägget om Kvinnoporten
Jag bestämde mig för att låta dessa tankar vara grunden för Olofs världsbild. Sedan fortsatte jag med boken Guds olydiga revben.
Här hittar du ett inlägg om Guds olydiga revben
Dagarna runt vårdagjämningen blev magiska. De inleddes med Margitta Wigrens kurs om årshjulet där vi under tre dagar genom meditationer och ceremonier närmade oss en nordisk schamanism. För mig var denna syn på världen helt ny (men i efterhand har jag förstått att det är många som lever efter årshjulet). Vårdagjämningen firade jag på Ales stenar med ännu en magisk ceremoni. Shaeen Svanede ledde en vandring från Kåseberga upp till Ales stenar där vi såg solen gå upp till trummor och sång. Det var något av det häftigaste jag upplevt, som att vara del av en tusenårig tradition, som om generationer laddat stenarna med magi.
Instagraminlägg från kursen om årshjulet
Under sommaren och hösten läste jag valda delar ur makarna Liljenroths böcker och jämförde deras teorier med mina och Lennart Mattssons DNA. Karin Bojs böcker hade funnits med mig under hela researchen och nu trädde en bild tydligt fram som bekräftades av våra DNA.
Min mor har släktforskat bak till 1600-talet. Samtliga anfäder och anmödrar har kommit från Skåne och mestadels Österlen. Ändå kom mitt DNA från medelhavsområdet.
Lennarts DNA hade emellertid inga spår alls från södra Europa. Istället var hans DNA gemensamt med Finland och Irland. Nu hade jag tillräckligt material för att bygga berättelsen på teorin att Älvdalsborna härstammade från det folk som enligt makarna Liljenroth varit instängda vid Norges kust under den senaste istiden. Detta folk vandrade sedan söderut via Halland och Helgoland till de brittiska öarna. När romarna invaderade Storbritannien trängdes de undan till Irland där den keltiska kulturen bevarat traditionen om årshjulet.
Torbjörn Näs som ordnade DNA-test
Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren
Under året har Mette Bohlin kommit att bli en viktig vägvisare för mig. Mette delar min syn på naturen och trädgården. På en kurs för henne och Åse Jolin upptäckte jag trummans magi för att ta mig till andra världar. Genom Åses berättelser om magin i varje individs tillblivelse fanns ytterligare ett embryo till världsåskådningen i det jag skriver på. I november arrangerade Åsa Liljenroth en trumresa i Mette Bohlins lokaler. Här fick jag för första gången höra talas om Björnkulten och ta del av den bok som Åsa Liljenroth kommer att släppa den 15 oktober på svenska. Ytterligare några pusselbitar i Olofs världsbild föll på plats. (Olof är en av huvudkaraktärerna i Vrede i Älvdalen.)
Der Bärenkult av Åsa Liljenroth (ges ut på svenska den 15 oktober 2022 med release i Billesholm)
Den sista pusselbiten i Olofs världsåskådning föll på plats när jag skrev inlägget om jultraditioner. När jag googlade efter hedniska traditioner kring stjärnan hittade jag texter om hur stjärnbilderna ändrat sin position över himlavalvet.
Om vi tänker oss in i urtidsmänniskans världsbild är det förståligt att månens förändring och stjärnorna fascinerat. Det är inte svårt att föreställa sig hur oförklarliga händelser kopplades till stjärnornas positioner. Astrologin kom att få stor betydelse för att diagnostisera och bota sjukdomar. Långt fram i tiden styrdes åderlåtningen av stjärnornas positioner.
Fortfarande används polstjärnan för att navigera.
Min farmor talade ofta om morgonstjärnan och aftonstjärnan. Man vet att äldre tiders folk kände till Björnarna, Orion (jätten), Plejaderna och Vintergatan. Det finns sagor om sol, måne och stjärnorna. Hans Carling menar att stenålderns religion varit astrologi. Då blir det viktigt att ge akt på födelseögonblicket.
Författaren kommer utifrån tolkningar av ord, runor och stjärnornas förflyttning fram till att fullmånen stod i Skytten i mars för 8.000 år sedan.
Hans Carlings hemsida om astrologi och folktro
Språk, kroppsdelar och stjärntecken
Samlade sägner kopplade till stjärnbilden Stora Björn av Hans Carling
Om skriftens samband med stjärnhimlen av Hans Carling
Nedanstående text är citerad från Hans Carlings text ”Helgonen och deras jämförelse med stjärnhimlen och runstaven”
Olaus Magnus, som var samtida med Gustaf Wasa, vet ingenting om att runstavarna skulle vara ristade efter legendariet. Enligt honom var runstaven ett instrument för att bestämma solens, månens och stjärnornas omlopp i året.
Runstaven är en reflex av stjärnbilderna, men man måste förstå, att jordaxelns förändrade lutning (precession) gjort att runstavens år är 8000 år gammalt. Fullmånen är (liksom fortfarande i Indien och Europa) utgångspunkt för tideräkningen1 och frågan måste ställas så:
– När stod fullmånen för 8000 år sedan i Väduren? Svaret är – vid midsommar.
Man skall därför i runstaven finna emot den 24 juni; midsommar – ett lamm. (= Väduren).
Astrologiskt är Väduren solens höjdpunkt. Då fullmånen för 8000 år sedan stod i Väduren, var det midsommar och denna årstid är solens högsta läge.2 Detta förhållande har hållit sig i astrologin tu- sentals år efter att Väduren på intet sätt har med solbanans höjdpunkt att göra.
Med detta system förhåller det sig så, att Väduren börjar den 24 juni, Oxen den 25 juli, Tvillingarna den 24 augusti, Kräftan den 22 september, Lejonet den 21 oktober, Jungfrun den 20 november, Vå- gen den 21 december, Skorpionen den 20 januari, Skytten den 20 februari, Stenbocken den 21 mars, Vattumannen den 20 april och Fiskarna den 20 maj.
Runstaven har en sommarsida med början den 14 april och en vintersida med början den 14 oktober.
Vintergatan
Vintergatan har också kallats Hades och ansetts vara ett tillhåll för de dödas själar och en gammal sols väg. Man bör i detta sam- manhang nämna det, att de döda förmenades ha också andra boning- ar på himlen och som således åtnjöt en aktning lika stor som zodia- ken och Vintergatan, nämligen Plejaderna, Hyaderna, Lilla och Stora Björn eller Karlavagnen; ja även Kronan, Corona Borealis nämnes såsom tillhåll för själar.
Vintergatan ansågs stå i förbindelse med jordiska vattendrag och vid sitt slut sammanfalla med jorden. Det är framför allt vid jul, mid- sommar och påsk som folk har ansett att Vintergatan och jorden sammangår, vilket visat sig däri, att man menat, att de d ö d a då kom på besök.
Ödesgudinnorna.
Då vi nu befinner oss i Kräftans stjärnbild, skall man finna i Sphaera Barbarica, de tre chariterna ‘gracerna’. Dessa var tre dansande gudinnor som påminde om horer och moirer, d v s ödesgudinnor och som i viss mån erinra om de germanska nornorna. Moirerna tilldelade människor andelar, fr.a. mat och livsöden. Detta hade de gemensamt med n o r n o r n a som förmådde ge den nyfödde långt och rikt liv, eller tvärtom. Man jämför den fornengelska dikten under denna runa som talar om att ge ‘koppar och mat’.
Ur ”Alla stjärnbilder” av Hans Carling
♋Kräftan. Lilla björn. Satyren med klubba, nakna, klädtjuvar, sorglösa. Musa med lyra. De tre chariternadygdiga, fagra. Björnens svans. Skalbaggen,visa. Krubban med mycket foder i. Åsnorna lösa, utan ledare. Argo,sjömän som lidit skeppsbrott.Molnet, den dim-migastjärnhopen. Stora hund,hård strid.Mannen i mastens topp. Hydrans stjärt, mjölnare, vattenledningsbyggare
Kan det ligga något i denna uråldriga tro att stjärnorna påverkar oss? Jag vet inte vad jag ska tro, men väljer att inte ifrågasätta under tiden jag skriver på Vrede i Älvdalen. Därför har jag även anlitat Kicki Westerberg som coach när det gäller Human Design som också har sin grund i stjärnornas positioner. Och det är märkligt hur väl detta stämmer för att förstå mig själv.