”När Gustav Vasa valdes till riksföreståndare 1521 lovade han att så länge han levde försvara och bevara den heliga kyrkans privilegier, personer och ägodelar.” ”Även kungavalet i Strängnäs 1523 följde gammalt katolskt cermonil. På landslagen och med reliker i sina händer svor kungen att efterleva det som landslagen stadgade – ’Så sant mig Gud hjälpe till kropp och själ, jungfru Maria och Sankt Erik konung och alla helgon samt de reliker jag i handen håller, skall jag fullgöra alla här uppräknade artiklar efter bästa förmåga och samvete.'”
Citat ur Olle Larssons ”Gustav Vasa en furste bland furstar”
På reformationsriksdagen i Västerås hade Gustav Vasas lagt beslag på kyrkans egendom. Med denna finansierade han den prakt som en kröning ansågs kräva. Här hade han också tilltvingat sig kontroll över kyrkan vilket gjorde det möjligt att påverka utformningen av den ed som han skulle svära i samband med kröningsceremonin 1528
Kungavalet 1523 (Strängnäs)
Vid kungavalet i Strängnäs 1523 var vare sig Hans Brask eller Ingemar i Växjö närvarande – de drog sig undan.
( Ivan Svalenius sid 62 )
”Den utvalde biskopen Magnus Sommar kunde hälsa välkommen till sin stiftstad inte bara sin kollega i Skara och kanske också den i Västerås utan även en långväga gäst, den lärde Johannes Magnus, som just i de dagarna återvände till hemlandet föra tt som påvens legat bekämpa det spirande kätteriet – den gångna tidens tvenne återstående biskopar, Hans Brask och den gamle bräcklige Ingemar i Växjö, uteblev däremot. ”
Privilegiefrågan tillkom riksrådet. Brask och hans meningsfränder hade rekommenderat uppskov. Men Gustav kunde inte likt biskopen besvara frågan med att bli sjuk och stanna hemma.
Oktober 1523 – möte i Söderköping där påvens krav på att återinsätta Gustav Trolle avvisades. Gustav Vasa förklarade att om inte påven gick honom till mötes skulle han se till att de valda biskoparna fick sin bekräftelse av ’den ende och högste översteprästen Kristus.’
Påven förklarade att någon ny ärkebiskop inte kunde tillsättas så länge Gustav Trolle var vid liv. Johannes Magnus skulle dock få vikariera som ärkebiskop.
Januari 1524 – riksdag i Vadstena: krävde att Johannes Magnus i egenskap av påvligt sändebud skulle bekräfta biskopsvalen.
Maj 1524 vigde påven Peder Månsson till biskop för Västerås. Det behövdes emellertid tre vigda biskopar för att genomföra en kungakröning.
I kungaeden 1528 hade den del av kungaeden där regenten lovade att värna kyrkan, biskoparna, abbotarna och privilegierna tagits bort.
Kungaeden 1528
”
Peder Svart skriver att det var den 11 januari smoking Gustav blev krönt i ’Uppsala domkyrka till Sveriges och Götes konung med tillbörlig solennitet och högtid’. Med undantag för två danska sändebud var kröningsakten en helsvensk tillställning. Inga utländska furstar hade rest till Sverige för att bevittna hur Gustav blev Herrens borde konung. Kröningen följde i allt väsentligt den kröningsritual som använts i Sverige sedan 1300-talet. Under högtidliga former fördes härskarsymbolena i procession in i domkyrkan. Ture Jönsson (Tre Rosor) bar riksäpplet. Lars Siggesson (Sparre) svärdet och Holger Karlsson (Gera) spiran. Under kröningsdelen av mässan smorde Skarabiskopen Gustavs hjässa, axlar, skuldror, rygg och armar med helig olja. Biskopen bad Gud den allra högste att förläna den nysmorde kungen glädje och kraft att styra sitt rike och styrka att försvara det folk som blivit honom anförtrott.
Därefter följde den så kallade investiturakten då de maktsymboler som tillhörde det kungliga ämbetet överräcktes till kungen. Gustav fick ta emot en ring, ett svärd och en purpurfärgad mantel varpå kungen knäföll och en krona sattes på hans huvud. Kronan var tecknet på att hans makt kom från Gud och att han därmed var en kung av Guds nåde. I kröningsritualen hette det att Gud gett kungen rikets krona för att han genom kristliga dygder och gott regemente skulle verka för rikets bästa. När det förgängliga jordelivet var till ända skulle han ’bliva delaktig av det som evigt är, och bekomma den krona som Gud uti evigheten skall giva alla sina utkorade helgon’. Därefter fördes Gustav fram till kungatronen som placerats i koret och här fick han ta emot den spira, det äpple och det svärd som tidigare i processionen förts in i kyrkan. Därefter svor han kungaeden som fått en något annorlunda lydelse än tidigare: ”Jag Gustav, utvald konung, lovar och svär inför Gud och hans änglar att efter yttersta förmåga främja och bevara lag, rättvisa och fred åt Guds kyrka och det folk jag har fått att styra, i tillbörlig vördnad för Guds vilja, så som jag med mina trognas råd bäst kan finna.’
Med tanke på det som utspelat sig i Västerås drygt halvåret tidigare är det kanske inte ägnat att förvåna att den del av eden där regenten lovade att värna kyrkan, biskoparna, abborrarna och privilegierna nu var borta.
Sedan kungen svurit eden höll Olaus Petri en kröningspredikan, i vilken han bland annat talade om regentens och folkets ömsesidiga förpliktelser. Han betonade också att det var kungens skyldighet att se till att Guds rena ord predikades i hans rike. Kröningen avslutades med att kungen dubbade tretton svenner till riddare. De följande festligheterna beskriver Peder Svart i sin kröning som ’ett gladeligt gästabud att det fattades intet som fröjd tillhörde’. Till kröningens festligheter hörde även tornerspel som roade de närvarande väldeliga.”
Citat ur Olle Larssons ”Gustav Vasa – en furste ibland furstar”
Uppsala
Ärkebiskop Gustav Trolle hade flytt till Danmark. I mars 1523 valdes Mäster Knut. Gustav Vasa fick valet ogiltigförklarat och förordade istället påvens sändebud Johannes Magnus.
Linköping
Hans Brask, den katolska kyrkans mäktigaste man i Sverige
Strängnäs
Mattias av Strängnäs hade blivit halshuggen i Stockholms blodbad och ersatts av Didrik Slagheck (som saknade påvens bekräftelse och avrättades i Lund). Ny biskop: Magnus Sommar.
Västerås
Otto Svinhufvud dog 1522 i fångenskap i Stockholm. Ny biskop: Peder Jacobi Efter anklagelser om stämplingar utsågs istället Petrus Magni (föreståndare för Birgittahuset i Rom)
Skara
Vincent av Skara hade halshuggits i Stockholms blodbad och ersatts av Jens Andersen Beldenak. Han saknade dock påvens bekräftelse. Ny biskop: Magnus Haraldsson men påven föreslog Francesco de Potenza.
Växjö
Biskop Ingemar
Åbo
Arvid Kurck hade flytt undan Sören Norby men skeppet förliste och biskopen omkom. Hösten 1523: Erik Svensson ny biskop. 1528 var Magnus Skytte biskop