I höstas träffade jag Ulrika Jannert Kallenberg i samband inspelningen till Hois digitala bokmässa. Genast kände jag att vi hade en gemensam grund i vårt författarskap. Hennes senaste bok handlar om hur hon lämnade en destruktiv relation – en kvinnohistoria i allra högsta grad. Hennes debutbok handlar om hur hennes fars självmord påverkat hennes liv.
Vi bestämde att fortsätta träffas digitalt. Det ledde till att jag blev inbjuden som föreläsare på Funktionsrätts digitala föredrag. Tillsammans startade vi även Littera-turen.
Du kommer träffa Ulrika både den 3 juli och den 4 september. Idag gästbloggar hon hos mig.
Det enda jag kan göra är att gå
Jag dog inte.
Jag hade tur.
Min bok Det enda jag kan göra är att gå är en självbiografisk berättelse om hur jag långsamt fastnade i en våldsam relation och till sist lyckades fly ur den. Vi blev galet förälskade. Det var så det började.
Vi var i en bubbla av passion och kärleksbetygelser.
Att han alltid väntade på mig vid skoldagens slut och dök upp precis överallt där jag befann mig, tolkade jag som kärlek.
Det var kontroll, svartsjuka.
Det dröjde innan första slaget kom och han tycktes precis lika förvånad som jag.
Vår relation gled in i en snabbt snurrande cirkel av våld och hot, kärleksyttringar och passion.
”Gå vid första slaget”, säger många. Men det är inte enkelt … Det finns flera skäl som gör det svårt att lämna.
Hotbilden och våldet trappas ofta upp i samband med separationer – och så var det också för mig. Jag trodde jag hade kontroll när vi var tillsammans. Det hade jag förstås inte. Men när vi var åtskilda kunde han plötsligt bara dyka upp i ett gathörn. När vi var tillsammans visste jag var jag hade honom, så kändes det.
Men egentligen var jag alltid på min vakt, det var jag van vid.
Min berättelse är unik, den är min, men i den finns det många gemensamma drag som visar hur det ofta är i våldsamma relationer.
Och jag dog inte … Jag lämnade relationen, för till sist föll flera saker på plats som gjorde mig tillräckligt trygg för att gå.
Det tar tid att bli fri. Och för mig fanns det senare i livet en längtan efter en slags ömsesidig förlåtelse. Men kanske ändå mest en längtan efter att förlåta mig själv.
Om Ulrika
Ulrika Jannert Kallenberg är född och uppvuxen i Lund men bor i Ljungskile. Hon arbetar bland annat som litterär översättare, journalist, redaktör och samtalsledare. 2015 debuterade hon med Döden ingen talar om som handlar om hur det var att växa upp med en pappa som tagit sitt liv och den tystnadskultur som omgav henne. Det enda jag kan göra är att gå är Ulrikas andra självbiografiska roman.
Läs mer
På Ulrikas hemsida kan du läsa mer om boken
Ulrika läser inledningen av debutromanen – Döden ingen talar om