Den 17 maj 2018 fick jag ett telefonsamtal som förändrade mitt liv. Samtalet fick mig att lägga alla romaner på is för att skriva min egen historia. Det fick mig att lämna idet för att slåss för Moder Jord.
Jag var övertygad om att cancern spritt sig och satte in alla resurser för att bekämpa den i väntan på att alla utredningar skulle bli klara. Genom Iris Rönnqvist fick jag massor av tips på hur man kan hålla cancern i schack. Över en natt la jag om min kost – slutade med gluten, socker och det mesta köttet. Med kameran började jag samla upplevelser som jag skulle ha att titta på från sjuksängen när jag fått cellgift. Jag var helt inställd på att använda varje sekund för att kämpa för att överleva.
Efter samtalet med Iris Rönnqvist gjorde jag om min morgonpromenad. Sedan dess har jag pepp-talk med mina vita blodkroppar. De är mina indianer, redo för strid, och jag är deras hövding som måste inspirera dem – få dem att inse att de har en viktig uppgift att fylla.
Varje morgon övertygar jag dem om att jag behöver leva, att jag varje dag gör något gott, något som inte kräver motprestation. Dessa tankar ledde till ett möte med Bengt Fellbe för att inspirera kommunen till att satsa mer på cykling. De fick mig att skapa Söderåsdagen, övertala Cykelhandlaren att köpa ett gammalt dagbrott och stötta bildandet av TeamAlbert MTB. Andra resultat är FB-gruppen Klimatsmarta investeringar, Tidsresebyrån, EP:n som Anna Vild släpper den 1/5. De senaste projekten i detta är sidan Upplev Billesholm och Littera-turen den 8/5.
Efter en lugn start på året har tempot accelererat – och det är som att allt måste falla på plats NU. Vad som händer sedan vet jag inte. Det har fått mig att tänka att jag ska göra plats i min kalender för något nytt.
När detta inlägg publiceras har det gått tre år sedan telefonsamtalet. På min rygg har jag en tatuering som dagligen påminner mig om livets skörhet.
Länkar
Texterna jag skrev landade så småningom i antologin Skiftet som du kan läsa mer om här.