Var ligger Blåkulla?

Det är Cykelhandlaren som ställer frågan. Anna berättar om Blå Jungfrun, men jag menar att Blåkulla är en plats som alltid ligger långt bort. Om du varit i Älvdalen kan du konstatera att de avlägsna bergen är blå.

Hur beskrivs Blåkulla i det stora oväsendets första rannsakning?

I det första protokollförda förhöret med Gertrud beskriver hon Blåkulla som ett stort berg. Där finns en stor gård där Satan bor. Annas berättelse om var Blåkulla ligger är mer utförlig. På vägen till Blåkulla passerar de Trondheims kyrka. Av detta torde man kunna dra slutsatsen att Blåkulla låg i Norge. Tre månader senare (när Gertrud och Anna tillbringat en stor del av sommaren på samma fäbod) berättar även Gertrud att man åker förbi Trondheims kyrka på väg till Blåkulla. Men efter att ha passerat Trondheims kyrka flyger man nu även över ett stort vatten innan man landar i en by. Är det Atlanten som avses så att Blåkulla skulle ligga på Island?

Några dagar senare bekräftar Gullichs-Anna den vägbeskrivning Gertrud och Anna Erichsdotter gett till Blåkulla. Men hon lägger till ytterligare några detaljer. Förutom kyrkan och det stora vattnet flyger de även över ett stort fjäll (om det är innan efter efter kyrkan förtäljer inte förhören. Men det skulle ju kunna vara så att Blåkulla ligger på andra sidan Njupeskärsfjäll.)

En sak verkar alla vittnen som varit i Blåkulla vara överens om – Satan bor i Blåkulla där han har en stor gård.

Nedan hittar du citat från protokollen. Jag slutar aldrig förvånas över hur tydliga bilderna blir när jag läser protokollstexterna som är mer än 350 år gamla.

Avskrifter från protokoll

Den 14 juni 1668 hölls det första protokollförda förhöret med Gertrud Svensdotter, 12 år (men från bevarade handlingar vet vi att hon tagits i förhör flera gånger sedan hösten 1667). I detta förhör beskriver hon Blåkulla så här.

”Sedan kom Marit om aftonen efter Gertrud, när hon hade gått och lagt sig att sova, då kläder varit uppå Gertrud, och bär henne hem i sin gård på ryggen, och satte henne nedför farstugudörren och ledde henne in i stugan, när Gertrud in i stugan kommer, smörjer hon henne med smörja, som hon av den onda fått haver (vilken var blodröd utseende) både under fotbladet, och fötterna och benen, sedan leder Marit in i stugan Gertruds faders ko, vilken var blackog och smörjer henne alltöver undantagandes ögonen strax får hon en sadel och betsel och lägger på kon, och Marit lyfter Gertrud bak på Satan, och Marit sätter sig framför, och Marit sade till Gertrud, håll väl uti, så att du icke faller av, och när de skulle åstad sade Marit, veni Diabole et fer nos ad Infernum, strax fore de åstad upp igenom skorstenen och under vägen skovo de klockorna i [Lill]Härdal, vilket Marit offrade den onde, då de dit kommo till infernum, syntes först Gertrud såsom ett stort berg, då kommer den onde mot dem i vädret, gåendes för dem och ledsagandes dem till härbärgs, och förr än de inkommo uti härbärge, dit de blevo ledsagade, hördes tornklockor, med grovt, dumt och styggt ljud. Enär de inkommo fingo de se en stor sal målad och väl tillpyntad med mycket folk omkring, sittandes, ätandes och drickandes, sedan de hade ätit och druckit, foro de uppå golvet att dansa, och under dansen svoro och bannades [s. 4] gruveliga sinsemellan, slogos med kokspilorna”

Samma dag förhördes även den 9-åriga Anna Erichsdotter. Så här berättade hon om Blåkulla.

”Anna bekänner att när de fore åstad begynte det dundra av åskeslag, då måste de skynda sig och således rida i kapp, och när de voro på vägen föll en noriges käring neder av kalven, den hon red på, och sin väg have de hållit över Trondheims kyrkotorn. Och det visste hon så väl beskriva som den där dagligen vistas, och befallde henne läsa och bläddra med läpparna, men med ingen mening därhos, och henne haver han lika som de andra skurit i fingret, och i sin fula bok henne inskrivit.”

Den 3 september 1668 berättade Gertrud Svensdotter så här för rätten som samlats i Älvdalens sockenstuga.

”När de voro komna ett litet stycke till vägs haver Gertrud fallit av och stött sig på benet ett stort sår, och då hon kom ned, var det lika såsom hon skulle hava somnat, men Marit kommit till och lyftat henne på igen, bedit henne bättre hålla uti och icke så fara, så haver det åter burit till vägs igen. Och hava de först varit upp i [Lill]Härdals klockstapel. Marit skavat en klocka med sin kniv, hållandes under sitt smörjehorn, vilket Marit gav åt Satan, då hon kom fram, och han gav henne smörja igen.

Om hon då mante Satan att föra sig sedan hon halp Gertrud på igen.

”Nej, utan det haver allt gått fort. Berättade att de hava farit över en stor kyrka med spira på, såsom på denna kyrkan är, den Marit har sagt vara Trondheims kyrka. Sett klockstapeln, hört ringas uti en grov klocka, ment att hon dit skulle komma till kyrkan, men farit förbi; Sedan hava de farit över ett stort vatten, och så vidare över en stor tjock moor, så syntes dem en by av nya hus, där foro de neder, Marit släppte kvigan uti en gräskitta, där som många andra kalvar, kor och kvigor etc. hava gått alla med var sin sadel på, betslen hängandes på sadlarna, sedan gingo de in genom en stor målader port”

Den 5 september 1668 förhördes Gullichs-Anna, 16 år.

”Berättar ock att hon då har farit över en kyrka, och över ett stort vatten eller sjö, där hon sade sig sånär hava fallit av, men hennes farmoder höll uti henne. Säger att hon far över ett stort fjäll, och kom till en stor gran moor varest de hava farit neder, där ock stora byggningar hava varit.”

(Citat ur protokollet transkriberat av bl a Lina Oja)

Vill du läsa mer om häxprocesserna har vi samlat överskottsinformation från min research på en separat sida som du hittar här.

Fram till den 31 mars 2021 kan du köpa 2 till priset av 1 Oväsen i Älvdalen – klicka här.