Sören Norby

Via facebook-gruppen Historiska romanförfattares gille fick jag veta att Ronnie Lundin skriver på en bok om Sören Norby. Det var så jag kom på idéen att bjuda in honom att gästblogga.

Här hittar du en presentation av Ronnie Lundin med länkar till hans hittills utgivna böcker.

Sören Norby

När jag skrev min Fåröroman Hamarsmans ättlingar (2015) var det meningen att Sören (Severin) Norby och hans tid på Visborgs slott skulle vara med. Men förlaget tyckte att det föll lite utanför ramen så jag fick stryka de kapitlen. Men då Norby var  intressant som person fanns han med i tankarna tills jag förra året började skissa på en roman med honom som huvudperson.

Vem var då Sören Norby?

Sören Norby föddes på Fyn i Danmark cirka 1580, exakt födelseår är inte känt, och föddes in i en lågadelsfamilj med en bror och en syster. När hans farbror gifte in sig i släkten Frille höjdes släktens anseende. Sören Norbys bror övertog familjens gods medan Sören fick söka sin lycka på annat håll. Inte mycket är känt om hans barndom och unga år men troligen fick han en tjänst vid hovet och blev där bekant med kronprinsen Kristian (II). År 1501 tjänade Norby i alla fall i den danska flottan under kung Hans. 

Krigarkarriär

Sören Norby deltog i de ständiga krigen mellan Danmark och Lübeck eller mot Sverige där han utvecklade sin kaparteknik. När han äntrade ett svenskt skepp genom att hoppa från märsen till fiendeskeppets märs,  gav det honom ett rykte som en modig man.

1504 gick han oväntat i svensk tjänst och deltog i ett fälttåg i Finland men redan 1507 var han tillbaka i dansk tjänst och fick i det följande kriget befäl över nio skepp som främst kapade svenska skepp  i den östra delen av Östersjön. Kung Hans ska ha varit så nöjd med honom att han. fick Börringekloster som förläning. 

Under de följande årens stridigheter steg Norby allt mer i aktning och ära. 1512 blev han länsherre på Haraldsborgs slott. Året därpå efterträddes kung Hans av Kristian II.

England tjuvfiskade runt Island och Norby fick 1514 uppdraget att som hövitsman över Island stoppa engelsmännen. 

Kristina Gyllenstierna

År 1517 blossade det åter upp konflikter mellan den svenske riksföreståndaren Sten Svantesson Sture och Kristian II. Kristian behövde en duglig sjökrigare och Norby kallades hem. I sjökrigen utmärkte sig Norby medan det gick sämre på land för Kristians knektar. År 1520 lyckades Danmark i alla fall grundligt slå svenskarna och Sten Sture stupade. En lång belägring av Stockholm började där Sten Stures änka, Kristina Gyllenstierna, försvarade staden. När Stockholm till sist gav upp och Kristian II stod som segrare dubbades Norby till riddare och fick den stora äran att bära spiran vid kungens kröning. 

Där träffade han den vackra Kristina Gyllenstierna och de verkar ha fattat tycke för varandra. Hur inblandad Norby var i blodbadet som följde vet vi inte, men Norby och några till såg med fasa på omfattningen och räddade några adelsmän och deras tjänare ombord på sina skepp som de senare seglade till Kalmar med. Troligen var han också drivande för att adelsdamerna inte skulle avrättas.

Norby fick även transportera de kvinnliga fångarna till Köpenhamn där han fick flera tillfällen att samtala med Kristina.

Länsherre i Kalmar

Som belöning för sina insatser fick Norby Gotland som pantlän men också Kalmar slott och några finska län. Norby stod på sin höjdpunkten av sin makt. Han satt på Kalmar slott medan upproren mot danskarna började i Småland. Främsta orsaken var att Kristian ville avväpna bönderna vilket de vägrade. Norbys knektar fick kriga mot bönder som nyttjade skogarna som skydd. Kristians Eriksgata fick avbrytas i Jönköping efter våldsamt motstånd mot honom medan Norby tvingades förskansa sig i Kalmar. 

Sören Norby var  våghalsig, gjorde oväntade utfall i underläge vilket ofta lyckades. 

Modigt sammankallade han Smålandsbönderna där han frågade om han behandlat dem illa. Bönderna svarade att det hade han inte och de ställde sig gärna bakom Norby men inte kung Kristian.

Lojal riddare

Norby var inte bara en riddare i ordets rätta bemärkelse, han var också obrottsligt lojal mot sin kung och välgörare, så stridigheterna fortsatte. Med Gustav Eriksson som ledare för upprorsgrupperna blev det allt svårare för danskarna att försvara slott och borgar. Gång på gång fick Norby rycka ut men i längden blev det omöjligt när även Stockholm belägrades. Norby hade tidigare fått en son med sin frilla på Visborgs slott men när svenskarna blev starkare skickade han dem i säkerhet till Köpenhamn. Det skulle ta tio år innan han träffade sonen igen. 

Norbys syster Cecilia skulle segla till Stockholm från Finland men skeppet hon färdades på sjönk och hennes barn dog. Ett rykte spreds att svenskarna hade dränkt dem och andra med vilje vilket fick Norby att för evigt hata kung Gustav.

Sören Norby blir sjörövare

När Kristian II avsattes 1522 var Norby fortfarande lojal mot sin kung medan många andra gick över till den nye kung Fredrik I. När först Öland och sedan Småland inte längre gick att försvara flyttade Norby till Visby där han kapade  svenska tyska och danska skepp. Han lovades ständigt stöd från den avsatte Kristian men inget hände. Som kapare på Gotland störde han handeln på Östersjön kraftigt och snart ville alla ha bort honom.

Flera försök gjordes att med fagra löften lura bort Sören Norby från Gotland. 1524 övertalades de flesta av hans runt 1000 knektar att överge honom. Än en gång agerade Norby som bäst i underläge och med 200 ryttare som han i hemlighet fick fram till Visby återvände knektarna skamset tillbaka till honom. 

Svensk invasion av Gotland

Samma år invaderade Gustav Vasa Gotland, men mycket gick fel. Sören Norby erövrade kanonkulorna och svenskarnas skepp förstördes när deras brännare råkade segla på dem. 

Norby hade under belägringen fått en dotter med en ny frilla och svenskarnas befälhavare, tysken Berent von Mehlen, en gammal bekant från Danmark, bjöds in som dopvittne. 

Under Malmö recess samma höst bestämdes det att Norby måste bort till varje pris. Men först fick svenskarna  skamset dra sig tillbaka.

Norby, som var allt mer trängd, förstod att han satt på lånad tid och satsade allt på ett kort. Det var upprorsstämning i Skåne och det utnyttjade han. Med hjälp av de flesta knektarna under hans befäl invaderades Blekinge. Snart var nästan hela Skåne i hans våld med hjälp av bönderna. Men Kristians utlovade hjälp uteblev. 

Gotland erövras av Lübeck

Lübeck gick bakom ryggen på Danmark och anföll överraskande Gotland. De lyckade  inta själva staden förutom slottet, som Norbys män lyckades hålla. Kung Fredrik blev både arg och oroad över Lübecks falskspel och även om Norby trycktes tillbaka tvingades kungen göra en uppgörelse med honom om att han skulle segla till Visby i Fredriks namn och överlämna slottet till Danmark mot att han fick Blekinge. Norby kände sig tvingad att göra så och seglade med en dansk flotta dit. Danskarna spelade under bordet med Lübeck, som ville se Norby död. Han fängslades av lübeckarna som tänkte avrätta honom. På slottet krävde man Norbys närvaro för att ge upp så han fick släppas igen. Slottet kunde återtas av Danmark och Norby fick segla till Blekinge där han fortsatte kapa svenska skepp.

Brevväxling med Kristina Gyllenstierna

Under hela tiden hade Norby och Kristina Gyllenstierna skrivit brev till varandra. Norby friade till henne och hon besvarade det med välvilja och gåvor. Norby såg kanske möjligheten att han skulle få bli Riksföreståndare under kung Kristian med Kristina vid sin sida medan Kristina kan ha haft som mål att med hjälp av Sören Norby sätta sin egen son Nils på tronen. Men de båda hade troligen också fattat tycke för varandra. När Kristina trolovades med Johan Turesson Tre rosor 1525 grusades Norbys bröllopsplaner. (Johan Turesson hade varit med på fälttåget på Gotland.)

Sören Norby reser till Moskva

Läget i Blekinge blev 1526 sämre för Norby och han sökte sig till Moskva för att där få stöd. Istället plundrades hans skepp medan Sören Norby tillsammans med knektarna hamnade i husarrest hos den ryske tsaren. 1529 frigavs han tack vare inflytelserika vänner och han reste till de tyska rikena för att söka tjänst hos både kejsare och andra furstar. Här träffade han sin tioårige son som nu var en främling för honom. Efter att förgäves försökt få träffa Kristian övergav Sören Norby sin forne kung.

Slutet i Italien

År 1530 tog Sören Norby tjänst i Italien där han vantrivdes. Samma år mötte han döden i en skyttegrav utanför Bologna.

Faktaböcker.

Sören Norby, ett medeltida äventyr. 2019 av Kristian Tallroth

Sören Norby. Sjökrigare i Östersjön på 1500-talet. 1995

Uppdatering från Kristian Tallroths bok

I slutet av juli 1520 kapitulerade Kalmar slott efter en belägring av Sören Norby. Sören Norby godtog kapitulationsvillkoren från Anna Bielke och hennes styvson Måns Johansson Natt och Dag. (Dessa både skulle senare räddas av Sören Norby i samband med Stockholms blodbad. Senare skulle Måns ansluta till Sören Norby under en tid för att senare desertera till Gustav Vasas här. Så småningom blev han en av Sveriges rikaste män). (sid 83)

”Det är inte helt klart hur mycket Sören Norby, som alltså inte var på plats i salen under rannsakningen, visste om kungens och Gustav Trolles planer, men förmodligen visste han till en början ingenting alls. Han fick senare under kvällen av kungen en lista över dem som skulle tas till förvar och order att hämta dem för att föra dem till fängelsecellerna i slottet. En av skildrarna av blodbadet beskrev senare hur de två nydubbade riddarna Sören Norby och Claus Bille med ganska många beväpnade soldater kom in i salen bärande på facklor och bloss, och de såg sig om i den svagt upplysta lokalen och letade upp dem som skulle bortföras.” (sid 95)

Sören Norby upprördes över den alltmer okontrollerade situationen och försökte stoppa avrättningarna. (sid 99). Norby lär upprivet ha vädjat till kungen att inga kvinnor skulle dödas i blodbadet, särskilt inte de högättade adelsdamerna. ”Adelsdamerna blev kvar i sin fångenskap i tornet på Stockholms slott medan flertalet av deras män och närmaste släktingars huvuden rullade nere på Stortorget.” Sören Norby räddade även svenskar genom att de fick gå ombord på hans skepp.

”Lördagen den 10 november 1520 klingade kyrkklockorna i hela Stockholm” (sid 100). ”Det ropades ut i gränderna att en själamässa för de avrättade skulle hållas.” Samtliga de avrättades ägodelar skulle beslagtas och tillföras kronan. Soldater marscherade till de avrättade borgarnas familjer där de beslagtog allt av värde.

sid 105

Norby fick behålla Visborgs slott. Fick överta Kalmar slott. Han fick även i uppdrag att segla till Grönland där man trodde det fanns en dansk koloni. Norby var således länsherre över Gotland, Småland och Öland. Även Stegeholms slott och Borgholms slott ingick i Norbys län.

Norby förhandlade med det nya riksrådet gällande vapen som beslagtagits från honom. I slutet av november 1520 seglade Norby till Kalmar och anlände till Kalmar den 1 december. Med på skeppet var Måns Natt och Dag och hans fostermor Anna Bielke. (Norby hade belägrat Kalmar slott tre gånger). Måns fick trots att han endast var 20 år föra befälet för rytteriet i Kalmar.

I Småland hade bröderna Kyle (som lyckats fly från Stockholms blodbad) organisera ett motstånd mot danskarna. Bröderna hade tidigare arbetat för Kristina Gyllenstierna.

Kung Kristian beordrade Norby att bidra till kungens eriksgata genom förnödenheter och sold som skulle samlas in från lokalbefolkningen. Detta ledde till ökat motstånd och flera sammanstötningar med småländska bönder.

I mitten av januari återvände Norby till Kalmar slott.

Kungen avbröt sin eriksgata, men istället för att bekämpa det småländska upproret flydde han till Köpenhamn under vårvintern.

Norbys största skepp hette Kravelen och var tänkt att segla som amiralsskepp i den flotta som planerades till Grönland.

Den 25 mars 1521 hölls ett möte vid Dörbys tingsplats. Norby förklarade för tingsrådet att han alltid försökt vara allmogen välvillig och brusande de svenska lagarna. (sid 125). Bönderna erkände Sören Norby som en god länsherre,

I april 1521 blossade upproren på nytt upp i Småland. Samtidigt fick Gustav Vasa igång en kaparverksamhet på Östersjön. Norby undsatte vid flera tillfällen danska fästen längs kusten, bl a Stegeholm där Berend von Mehlen var länsherre.

17 juni 1521 reste kung Kristian till Nederländerna och återkom inte förrän i slutet av augusti 1521.

I Nyköping samlades 10.000 man (enligt Norby). Deras talesman förklarade för Norby att de kunde tänka sig vara underdåniga Norby personligen, men dock vägrade de att godta kung Kristian II.

I mitten av juli 1521 skickade Lübeck skepp till Sverige med omkring 60 kompetenta legoknektar som anslöt sig till skepparen Steffan Sasse (tidigare en av Kristina Gyllenstiernas närmaste medarbetare).

I början av augusti 1521 beordrade Norby sin flotta att ge sig på jakt efter Sasse. De lyckades ta två av Sasses största skepp som krigsbyte. Det ena kallades efter detta för Sasses. Det andra var ett kärt återseende för Norby då han genomfört många sjöstrider.

Den 18 december 1521 gav hövitsmannen Berend von Mehlen upp Stegeborgs slott och övergick till Gustav Vasa. Detta kände inte Sören Norby till när han seglade norrut för att fira jul hos sin gode vän Berend von Mehlen. Ett bakhåll hade organiserats och flera av Norbys män avled. En ordväxling finns bevarad från slaget sid 174 i Tallroths bok. Troligen insåg han att läget för hans herravälde över Östersjön var allvarligt.

April 1522 fick Norby i uppdrag att resa till Stockholm och sedan till Finland. (Tallroth sid 182). Flottan bestod av ca trettio fartyg som i slutet av månaden stävade in till Stockholms skeppsbryggor. I Stockholm bytte Norby mat mot fyra kartoger (de största och slagkraftigaste kanonerna) två halvkartoger, en slanga samt fyra falkonetter. Därutöver fick han 17 skepp som var lastade med 300 järnklot, bly och fem läster krut. (Den största flotta han någonsin fört befäl över.)

Uppdateringar från ”Sören Norby och Östersjöpolitiken 1523-1525” av Lars J Larsson

I april 1522 undsatte Norby och Henrik Göye Stockholm där Henrik Slagheck var befälhavare på Stockholms slott.

16/9 1522 uppgav Bernt Bomhower (Lübeckare som ledde flottoperationer mot danskarna) att Sören Norby fallit i onåd hos Fru Sigbritt och hotats med avrättning.

22/9 1522 förlänades han hela Finland utom Viborgs och Nyslotts län. Enligt Herr Sörens styrman skulle han ha fått detta för att han ”vid högsta dom med galge och hjul” lovat att undsätta och bepansra Stockholm.”

Julafton 1522 sände Herr Sören ett brev till Gustav Vasa. Trejde dag jul var han i Linköping och berättade för Brask att Norby ”sände alla skeppen till Köpenhamn, både sina och konungens med några få båtsmän.”

7 mars 1523 äntligen kan skeppen avsegla. Herr Sören skriver till Christian II och vill avstå förläningar och bara behålla Finland som är lättare att försvara.

Den 29 mars 1523 kom Herr Sören till Gotland från Kalmar. Insåg det kritiska läget och började genast framställa mynt i eget namn. Fast besluten att behålla Gotland.

Den 13 april 1523 avseglade Christian II från Danmark och trodde han skulle vara tillbaka med undsättning till mitten av juli 1523.

24 maj 1523 intog Melens knektar Kalmar slott efter att ha härjat i Blekinge. 1 juli kom Melen till Kalmar (efter att ha varit på riksdagen i Strängnäs). Den 7 juli kapitulerade Kalmar slott.

Efter Stockholms kapitulation i juni 1523 anslöt Henrik Slagheck till Norby. Norby fick även förtroendet att ta hand om Henrik Slaghecks gravida hustru.

I september 1523 skrev Norby att behövde undsättning och instruktioner. Han behövde silver och krut men hade gott om vax, verk (blåsor), talg, smör, hudar, skinn, lin, kabelgarn, aska, tjära mm.

Den 10 oktober 1523 föll de sista danska fästena i Finland.

Henrik Göye ledde försvaret av Köpenhamn fram till kapitulationen nyåret 1524. En av hans sista åtgärder var att sända förnödenheter till Norby.

Under 1523 nåddes Norby inte av några bud från Christian II. Först den 25 januari 1524 kom ett brev till Gotland, daterat den 18 oktober 1523.

Sedan Köpenhamn kapitulerat 6/1 sändes ett brev till Norby som kom fram till Visby den 1/2 1524.

Brev till kungaparet

14/9 1523 – Budet greps av lübeckare.

25/1 1524 erhöll Sören Norby ett brev från kungaparet, men det innehöll inte några konkreta instruktioner.

31/1 1524 besättningen på skeppet gjorde myteri och seglade skeppet till Greifswald där budbäraren fängslades. Först i maj kunde han fortsätta till Christian som var i Tyskland.

14/3 1524 är det enda brev som Sören Norby lyckades få fram till Christian daterat utan att budbäraren blev gripen. Detta sändes via Hans Holste. Budet skulle undervisa Christian ”med munnen” utöver det Norby skrev,

21/12 1524 uppsnappades.

22/1 1525 nådde kungaparet sommaren 1525.

februari 1525 budbäraren tillfångatogs i Danzig och om till Berlin i juni. Christian var då i Nederländerna.

27/4

Sagt om Sören Norby

Mikael Venge: Även under de mest förtvivlade situationer fann Sören Norby på råd. Hans uppfinningsrikedom och företagsamhet tycks ha varit utan gränser.

Erik Arup: Norby var ingen klok politiker, men en hjältemodig och enfaldig krigarsjäl.” Detta motsägs av de diplomatiska förhandlingar Norby förde under 1523 med Ryssland, Danmark och Sverige för att uppnå egna fördelar.

Sören Norby förde propaganda mot Lübeck. I november 1522 hade Lübeck träffat krutförrådet en av Norbys finska undsättningsflotta. 100 personer brändes till döds (enligt Lübeck). Denna händelse växlade Norby upp successivt till 600 personer som kastats över bord (hösten 1526).

Sören Norbys krigsfolk 1523-1524

Fram till våren 1523 skilde Norby på eget folk och kungens. Hans eget folk var han skyldig att hålla enligt sina länsbrev. Efter Christian IIs flykt gjorde han inte någon åtskillnad.

I december 1523 värvade Norbys befälhavare Otte Stigsen (Hvide) fotfolk i Königsberg. Han hade även kontakt med andra professionella värvare och uppmanade i februari en militär entreprenör att värva en-tre fännikor av såväl ryttare som knektar. I mars 1524 avseglade troligen 200 man till Gotland.

Under vintern växte krigsmakten på Gotland. Kaperierna gjorde att många båtsmän och knektar anslöt sig för att få vara med och röva. Vid samma tid friställdes legotrupper i Köpenhamn. Kanske dessa anslöt till Norby.

I februari 1524 övermannades Sören Norbys fartyg Suarthe kreyer av fd fångar som värvats som båtsmän. Skeppet fördes till Greifswald där skepparen Thewes Kusel (TK) förhördes.

Krigsfolk

600 knektar Flera var sjuka (unmechtig).

1000 man i bondeuppbåd organiserat i två fänikor om 500 man (Gustav Vasa gjorde på motsvarande sätt).

Thewes menade att det alla på Gotland hellre ville vara under de vendiska städerna än under Sören.

Drabanter=livvakt

Hösten 1524 hade han 120 drabanter som var utrustade med pikar (spies). De deltog i slaget vid Lund den 28 april 1525. 100 drabanter kom efter slaget till Landskrona där Norby tagit sin tillflykt.

”Drabanterna var pikbeväpnade elitsoldater med hög sold. Piken var ett vapen för välexercerade, slutna förband.” De var en specialstyrka med hög status och avlönades med åtta gulden per månad, dvs dubbel sold. De bar rustning och försvarade anfallskolonnernas utsidor med långa pikar.

Rytteri

Sommaren 1522 hade Norby en ryttarfana i Finland under greve Moritz av Oldenburg. I juli räknade denna styra 123 ”pyrde”.

I mars 1523 skrev Norby att 50 av hans ”reysener” stupat på Öland. 40 kom till Borgholm och miste sina hästar. 200 av svenskarnas ”reysener” kom sedan till Kalmar där svenskarna nu hade 200 hästar och 300 ryttare. (Mikael Venge, dansk historiker, gissar att ”reysener” kan ha varit beväpnade och beridna svenner.)

I februari 1524 hade Norby enligt TK 50 ”reissiger perle”(rustade hästar), bra och dåliga, gamla och unga.

En rustad häst: en bepansrad ryttare och hest och minst en ryttare till, vanligen en lättbeväpnad sven och en tjänare.

Fullt rustad häst: två hästar och tre man.

En dåtida styrka på 150 ryttare omfattade antagligen 300-400 man vilket skulle kunna innebära att 50 hästar motsvarade en personal på 100-150 man.

Hösten 1524 hade herr Sören framför Visborg och på landet till 10-12 mils avstånd 200 ”gerasighe pherdt” stående bland bönderna. Han skrev att de skulle ta sig till Visborg med vapen och rustning.

Ryttaren Olde Arndt tjänstgjorde under fälttåget i Finland med tre hästar mot en sold av sex gulden per häst och månad. Dessutom fick han en ”dräkt” per år för varje häst, 12 alnar köpenhamnskt- engelskt kläde. När han kom till Gotland 1524 krävde han ersättning för förlorade hästar. En grov häst värderades till 20 gulden, en kvarlämnad häst i Livland uppskattade han till 13 gulden. Han ville även ha betalt för förlorade harnesk och klädespersedlar under fälttåget ill Finland.

Januari 1525

Norby skrev att han önskade fyra månaders sold till 1500 man och 200 ”reysige”. Han omtalar flera gånger sina ”Raysigen und Landskenchtn”.)

År 1526 har han 40 ”resenärer” i Vä och Åhus väl rustade med harnesk och glaven. De kostade 6 floriner per månad.

Den finska styrkan 1522

I juli 1522 var styrkan 123 hästar.

Hösten 1523 erövrade Sverige Finland och greve Moritz drog till Viborg, men där fick han inte någon hjälp. Istället fortsatte han söderut för att ansluta till Christian IIs företag vid Elbe, men detta företag upplöstes i oktober 1523. Att företaget upplösts kände inte Mortiz till.

Mortiz och 100 goda hästar marscherade genom Ryssland och livland med lejd. I Livland började styrkorna splittras och han lämnade kvar drygt 70 man i ”härmästarens” tjänst.

Moritz och hans här tillryggalade 1100 km under två vintermånader.

I slutet av december 1523 anlände han till Königsberg med ”24 wolrusten und gute pferden” och knektar. Här fick Moritz veta att krigståget vid Elbe upplösts. Han tänkte segla till Gotland med Norbys befälhavare, men hindrades. Då kom han överens med biskopen i Königsberg om inkvartering i fem-sex veckor. Att hitta rum för hästarna var inte enkelt. 6 hästar och Mortiz stannade hos biskopen i Königsberg, resterande karterades in i flera orter.

När Norby fick kännedom om att Moritz var i Königsberg sände han skeppen Suarthe kreyer och Caspar bark för att hämta rytteriet. För att kunna frakta hästarna skulle hål huggas i däcksöverbyggnaden vilket försämrade säkerheten. Moritz uppmanades att ta med sig goda sadlar ”stora och små”.

Solden

Norbys knektar och ryttare hade ”krigslön”, dvs fick sold månadsvis. Detta kan ha förbättrat Norbys möjlighet att rekrytera legotrupper.

4 gulden per månad (10 danska mark) i snitt för en landsknekt. Detta motsvarade värdet av 16 tunnor råg. Norby betalade åtta danska mark och höll krigsfolket med kost.

10 gulden per månad i snitt för ryttare. (en annan uppgift talar om 6 gulden per karl i månadssold). Norby betalade 6 gulden/15 danska mark månad.

40-50 gulden/månad till hövitsmän.

I brev till Fredrik I i augusti 1524 ville Norby ha pengar två månaders utlägg:

Landknektar: 12 000 danska mark = 750 knektar

Ryttare: 2000 danska mark = 90 ryttare

Drabanter: 50

Därtill kom kostnader för tjänstfolk, båtsmän, hantverkare m fl.

Finansiering: Sommarskatt från Gotland påsken 1523-påsken 1524): 900 mark

Vinterskatt (som ovan) 1800 mark – dvs totalt 2100 mark.

Lån från Drottens kyrka i Visby: 10 000 lod silver=150 kg silver.

Av silvret och koppar lät Norby slå egna mynt som han kallade skillingar trots att de innehöll en stor andel koppar.

Veckoranson per person på land

10 liter malt

1/2 liter mjöl

2 kg ox- eller nötkött

2 spettfiskar

7 liter saltad torsk

Drygt en liter salt sill

1/4 kg salt.

Till sjöss drack de 4,5 liter öl per man och dygn.

Flottan 1523-1524

Den 17/6 1523 kapitulerade Stockholm och det bestämdes att alla skepp skulle överlämnas till svenskarna.

Den 5/5 1523 utrustades fyra jakter: Barken, Sassen, Uglen och ”Den lille roders yacht”

Sassen: hade mastkorg (erövrad fri Stefan Sasse i september 1521). Kunde föra 100 knektar från Reval. Förliste före jul 1523.

Barken: gick på grund i augusti 1523 vid Dazig. Tycks ha varit större än de svenska barkarna på 1550-talet.

Roders iacht: framdrevs delvis med åror.

Kravel: anlände från Finans juli 1523.

Sommaren 1523 kapades fyra skepp från Hansan.

September: Holk (låg tillsammans med kravellen under vintern i Slite. Enligt TK skulle Norby föra sina värdefullaste egendom på dessa skepp och fly västerut om något hände.)

Holken användes som transportskepp åt andra fartyg.

Besättningsmän

Befäl och medföljande resenärer åt antagligen på ”röde fadt” medan besättningen åt på enklare fat.

Kravellen hade 20 rödefadt och 140 enklare fat – dvs ca 160 man

Holken hade 20 röde fadt och 60 enklare fat – ca 60 man liksom Suarthe Kreyer.

Båtsmän: omkring 20/skepp.

Länkar

Sören Norbys skånska uppror