Energier i balans – är det lösningen på utmattningsdepression?

I går släppte Kicki Westerberg ett nytt avsnitt av podden Cirkeln. Den här gången handlade det om feminin energi.

Kicki berättade om hennes fem vägar för att fylla på feminin energi

• Meditationer, olika typer
• Skrivande
• Visualisering
• Tarot & orakelkort (kolla in avsnittet med Milja för mer tips)
• Rörelse

När hon berättar ser jag att jag sedan länge använder de flesta av dem.

Meditationer

Första gången jag kom i kontakt med meditation var via kursen Våga växa för Ulla Sturesson och Kjell Ekenstam 1999. I kursen ingick att vi varje vecka skulle lyssna på en vägledd meditation på kassettband. Jag hade en free-style liggande bredvid sängen och när jag inte kunde sova började jag lyssna på meditationer. Det gav mig vila – men gjorde också att jag kunde ”köra” på så mycket längre när jag började närma mig min andra utmattningsdepression.

Ändå var det positivt. Jag hittade ett sätt att använda meditationen i vardagen – bara sätta mig ner och andas – gärna i solen.

Efter min tredje utmattningsdepression 2014 hittade jag vägen in i skrivandet och blev tipsad om att gå skrivkurser på folkhögskola istället för universitet. Så hittade jag Tove Folkessons kurs med yoga och skrivande. Samma sommar började jag med ashtangayoga på Mpiyo.

Tack vare Tove Folkesson lärde jag mig öppna upp för flow. Idag försöker jag ge flowet utrymme i mitt liv varje dag. (Här har jag samlat skrivtips – där finns även länkar till artiklar som handlar om hur du hittar flow.)

Skrivande

Så länge jag kan minnas har jag älskat att föra penna och kritor över papper. Som barn älskade jag att rita och parallellt med det växte mitt intresse för orden.

Många gånger har jag fått tigga/köpa pennor och skrivit på vad papper som fanns till hands. Kvitton, parkeringsbiljetter, servetter. Det är som om orden bara måste ut. Perioder när jag inte mått bra har ökat behovet av att skriva fritt.

När jag satt ting skrev jag hela dagarna – men orden var inte fria. Då exploderade kreativiteten i vistexter. När jag låstes in på psykiatriska kliniken 2014 blev räddningen att jag fick ett kollegieblock. Det är fyllt av ord. Om kvällarna bad jag om ett eget rum där jag bara satt och flödesskrev. (En av texterna hittar du här.)

Idag ger jag mitt skrivande stort utrymme – men det är inte bara de orden som sätts på pränt som är skrivande för mig. Även när jag sitter på cykelsadeln formulerar jag olika meningar och metaforer. Ibland skriver jag ner dem, ibland dyker de upp långt senare.

En stor del av boken Oväsen i Älvdalen har tillkommit genom flödesskrivande. Det är även genom flödesskrivandet jag får syn på mig själv, var jag är just nu.

Visualisering

Sommaren 1999 fick jag höra talas om visualisering och bestämde mig för att testa. Då arbetade jag på Sparbanken Syd i Tomelilla och hade dragit ihop ett lag för att springa Stafettmaran. Det var ett lopp som gick från Simrishamn till Ystad (42 km) fördelat på tio delsträckor. Jag skulle springa sista sträckan och började visualisera den medan jag sprang min träningsrunda hemma i Vallby. Kvällen innan loppet sprang jag 1,5 km med det där superlånga steget som jag max klarar springa på upploppet. Med kroppsminnet av den rundan gav jag mig iväg till Ystads sandskog.

Vi var tre lag som tävlade för Sparbanken Syd och striden mellan oss var hård. På sistasträckan sprang Bruno Andersson för Marknadsstaben och Anders Nilsson för Ystadskontoret. Anders Nilsson var vältränad och jag visste att honom hade jag inte någon chans emot.

På näst sista sträckan startade Bruno en god stund innan mig. Om Österlenlaget inte skulle komma sist var jag tvungen att springa om honom. Därför startade jag med mitt superlånga steg, sprang om honom efter en kilometer. På träningspassen hade jag sett detta framför mig. Jag hade även visualiserat hur jag kom först i mål av de tre lagen. Den möjligheten fanns nu – och jag bestämde mig för att testa hur länge mitt långa steg höll.

När jag kom fram möttes jag av funktionärer som lyfte mig av banan. En kompis som stod vid målgången påstod att jag var grön i ansiktet. Länge låg jag i gräset medan funktionären höll mina fötter i luften. Någon timme senare fick jag fullständig diarré – men Österlenlaget vann!

Efteråt berättade Anders Nilsson att han startat kort efter mig. Han hade insett att Bruno fått för stort försprång men att han skulle klara av att springa om mig. Det gjorde han inte.

På den tiden sprang jag en kilometer på fyra minuter – om jag räknade rätt var jag den här gången nere på strax över tre minuter. Det lärde mig att inget är omöjligt – det handlar bara om att bestämma sig. En farlig insikt skulle det visa sig.

Sommaren 2007 engagerade jag mig i Ja till Österlen – Nej till skrifferbrytning. I Hammenhögs tingshus höll jag ett tal med mängder av åhörare. Under många år använde jag det talet för att visualisera inför varje framträdande.

Idag avslutas varje morgonpromenad med en minuts visualisering. En skrivkollegas ord om min text fanns med mig fram till boksläppet den 21 mars 2020 – ”Vila i att det här är jävligt bra”.

Nu visualiserar jag ”Du är ett geni”, som Maria Bielke von Sydow en gång sa och ”utonjut” som Malin Lundskog predikar.

Rörelse

Cykling, simning och promenader – utan regelbunden rörelse överlever jag inte. Aldrig lyssnar jag på poddar eller musik – jag värdesätter tystnaden när jag rör mig.

I samband med min första sjukskrivning för utmattningsdepression 2002 upptäckte jag att något händer i hjärnan på promenaden. Då hade jag alltid en skrivbok med mig i fickan för att skriva ner det som kom till mig. Orden var inte mina.

Hur skulle det se ut om vi gav den feminina energin större utrymme?

Idag vet jag att detta är må-bra-faktorer som jag behöver i mitt liv. Efter tre utmattningsdepressioner är jag medveten om att jag troligen inte kommer överleva fler (de blir djupare för varje gång och nästa gång kan jag nog inte räkna med att bli räddad).

För några år sedan kom jag i kontakt med Stiftelsen Natur och hälsa som lyfter fram trädgårdens och naturens betydelse för att förebygga psykisk ohälsa. Ändå har vi i Sverige ett regelverk som leder till att cykelvägar byggs i anslutning till bilvägarna.

I podden Cirkeln betonar Kicki att vi behöver tystnad för att ladda den feminina energin. Är detta en av nyckelfaktorerna för att förebygga psykisk ohälsa?