Sedan i julas har jag gått runt och funderat på det där med #level10life. Ju mer jag funderar desto mer inser jag att jag att det inte är mycket jag kan förbättra – för jag har det väldigt bra.
Då började jag titta på vad det är som gör att jag har det så bra, vad skulle hända om någon del försämrades. Resultatet av dessa funderingar landade i hälsa. En förutsättning för mitt #level10life är att jag och Cykelhandlaren får ha hälsan.
Så istället började jag titta på de beståndsdelar som bidrar till att vi får behålla hälsan.
- Kosten (mådde faktiskt mycket bättre 2018 när jag slutade med socker, gluten, charkuterier och en massa annat)
- Rörelse
- Massage (oj, oj vilken skillnad det gör när jag varit hos Merethe. Funderar på hur min kropp skulle vara om jag inte fick regelbunden massage.)
- Yoga (så nu har jag lagt ett schema så att yogan verkligen blir gjord)
- Tid i naturen
- Bara-vara-tid i trädgårdarna
- Relationer (vi har börjat batcha med Mogna bloggare på onsdagsförmiddagarna – bara en sådan grej – som att ha arbetskamrater. Men det handlar också om att verkligen hålla kontakt med människor som är viktiga för mig – barnen – min syster – mina föräldrar.)
På morgonpromenaden föll ytterligare en pusselbit på plats – att behövas. Sedan 2018 har jag pepp-talk med mina vita blodkroppar på morgonpromenaden. ”Jag vill leva, jag kommer leva, jag behöver leva …” rabblar jag medan jag för mitt inre ser hur jag kan göra något gott för Moder Jord. Denna del av morgonpromenaden har lett till en hel del projekt sedan 2018. Söderåsdagen, Klimatsmarta investeringar, Schakt Albert, Team Albert MTB, cyklat.se, Kvinnohistorier.se, Trolldomsprocesser.se, Stiftelsen Upplev Billesholm – och nu har jag en ny stiftelseidé på gång.
Vilka delar av ditt liv behöver du ta hand om?
OJ, glad och tacksam för att du lyssnar på CIRKELN och framför allt att du är min vän. Gemenskap med andra och relationer är områden som jag valt att prioritera i mitt level10life. Så lätt att sträva efter det vi vill ha instället för att vårda det runt oss. Det blir en bra påminnelse.
Ja, visst är det märkligt. Trots att vi aldrig träffats fysiskt känns du som en nära vän! Insikten om hur viktigt det är med gemenskap betydde mycket för mitt tillfrisknande – kanske något jag ska blogga om i framtiden.