”Hermod red fram till de dödas stora hall, klev av hästen och gick in. Hans bror Balder satt vid högsätet, på hedersplatsen. Balder var blek, hans hy hade samma färg som världen har en mulen dag när solen inte är framme. Han satt och drack Hels mjöd och åt hennes mat. För han fick syn på Herman sa han åt honom att sitta ner bredvid honom och göra dem sällskap till bords för kvällen … I Hels värld går solen aldrig upp och dagen kan aldrig gry. Hermod såg över hallen och upptäckte en kvinna av egendomlig skönhet. Hennes högra sida var hudfärgad, men den vänstra var mörk och ödelagd, likt ett veckogammalt lik som man hittar hängande i ett träd ute i skogen eller ihjälfruset i snön och Hermod förstod att det måste vara Lokes dotter Hel, som Allfadern satt att härska över de dödas rike.”
Texten är hämtad från Baldersmyten i Neil Gaimans Nordiska myter från Yggrasil till Ragnarök. Författaren Gunilla Carlson menar att det finns flera inslag som visar att myten skildrar början av ett manligt maktövertagande. I myten beskrivs hur Odens hustru, Frigg, har stor makt. Det är hon som får alla väsen att avlägga ed och hon är den enda som är handlingskraftig när Balder dödats. Gunilla Carlson menar att eddan beskriver en tid med ”en myllrande gudavärld där de mäktigaste krafterna, de som hanterade liv och död fanns hos gudinnor nere i underjorden och vattendjupen. I Snorres Edda håller dessa äldre föreställningar på att trängas undan av helt andra, där ett fåtal gudar och gudinnor flyttat upp till ett himmelskt Valhalla, medan de underjordiska, tidigare livgivande krafterna blivit förvandlade till enbart fasaväckande negativa och hotande krafter.”
I Västergötland skapades enorma fornlämningar i brytningstiden. Gunilla Carlson reflekterar kring att försämrat klimat och hotet från krigiska stammar i söder ledde till att fruktbarhetskulten tappade anhängare och att byggandet av monumenten var desperata offer för att försöka få att makterna att hålla de hotande krafterna borta. Men de desperata ansträngningarna måste ha förvärrat situationen. ”Det måste ha varit rovdrift både på natur- och människokraft att, i en tid när utifrån kommande faror hotade, ägna sig åt att samla in allt det material som behövdes för att bygga upp exempelvis en gravhög.”
Vad hände i brytningstiden?
Människooffer ersattes av att Gud offrade sin enfödde son.
Synen på ägande förändrades, tidigare hade ägandet inte varit personligt utan ett kollektivt brukande av naturen. Nu blev det viktigt att samla egendomar. Möjligheten till arv ändrade människans inställning både till de egna barnen, ägandet och andra människor. I Gamla testamentet betonas att barnen är mannens.
Varför övergick kvinnor till kristendomen?
Ett av skälen kan ha varit att slippa människooffer. Andra skäl kan möjligheten att vinna social status i form av makt, ära och rikedom genom äktenskap.
Kvarlevor in i medeltiden
När kristendomen kom till Norden levde vi fortfarande under religiösa förhållanden som ”motsvarade de hedniska folkens i Gamla Testamentet. Efter en övergångsperiod på några århundraden då den nya och den gamla religionen levde sida vid sida, blev det tydligt att de kristna makthavarna var kristna endast i ord. I gärning tog de hjälp av Gamla Testamentets kontrollerande och hämnande gud, och som hans företrädare kunde de kräva villkorslös underkastelse.”
Långt in på medeltiden fortsatte man att dyrka heligheten i det gamla hedniska moderskapet. Ett bevis på detta är bland annat altaruppsättningen i Sankt Olof. I Kristina Gyllenstiernas bönebok finns också flera bevis för detta.