Med tacksamhetstårar och barfotafötter följde jag Marit längs åsen ut till Mimmikulle. Orden var så välformulerade, budskapet blev så starkt. Med intressanta fakta och trådar både bak till historien och till nutid, till Italien, Tyskland och Ångermanland tog hon med oss på en resa i tid och rum.
Längst ut vid udden väntade Elvius med grubblande steg och tungt sinne begrundade han händelserna som hade utspelats i hans församling. Med tungt sinne begav han sig ut på udden för att begrunda. Äntligen blir Elvius en människa som det också är synd om.
Det här är en föreställning med hög kvalitet. Marit och Tobbe är väl förunnade allehanda kulturutmärkelser för sin insats.
Om de häxanklagade hade sett vår vandring vet jag att de skulle ha viskat tack. I deras ställe framför jag mitt djupaste tack. Nu kan jag lämna Marit Matssdotter för att istället gräva fram Kristina Gyllenstiernas historia. Jag vet att Marit Matsdotter är i goda händer där Anna Vild förmedlar historien från scener i hela Sverige och via musiken medan Rockdale kommer utveckla destination Älvdalen på ett ärofyllt sätt. De häxanklagade får nu sin upprättelse – 352 år efter att den första domen avkunnades i det stora oväsendet.
