Älvdalen

Äntligen får jag visa världen mitt Älvdalen och jag njuter när de upptäcker samma saker som trollbundit mig i sex år. Och jag vet att detta är stort. Att världen kommer få ta del av denna magiska plats med vördnad.

Rots skans i Älvdalen med byggnader från 1600-talet

På eftermiddagen visade Lennart oss till en gammelskog vid Rällabåset. Det behövs inga ord för att förklara. Sätt på låten Älven på Spotify eller youtube och du kommer förflytta dig till Älvdalens skogar och vatten, känna magin.

Lennart tog täten, rädd att det skulle hinna bli mörkt innan vi hunnit vår runda.

Rotensugnet – en smal passage för Rotälven som räddades från att sprängas bort. Istället byggdes en ränna för transport av timmer.
Tini överraskade med korv från Lima och tunnbröd från Djupa. Såå gott.

”Mossa fuktig av nattens blötsnö formar sig följsamt runt Marits anklar…”

Dessa skogar … hur kan ens någon vilja markbereda mossmattorna?

Näva och blåbärsris färgas i solnedgångens färger.

På väg ner mot Rällabäcken. Inte visste vi då att vi skulle tvingas vada över barfota. Med Lennart blir livet ett äventyr.
Mossa som platta granar med böjda toppar.

Att hitta rätt ställe att ta sig över. Lennarts kängor var vattentäta med höga skaft. Anna och jag kavlade upp byxorna och vadade över med skor och strumpor i handen.
Skira som älvor med form av granar.
Rällabåset med lodräta bergväggar vid båda sidor.

Idag börjar #AnnasDalaresa och jag tränar på att iaktta istället för att leda. Tränar på att se mig som en författare. Samlar intryck både för att kunna förmedla känslan i resan på Tidsresebyrån och hitta orden till boken Vrede i Älvdalen.