När jag ser det här avsnittet blir jag riktigt, riktigt imponerad. Anna är en stor begåvning! Här lyckas hon förmedla det som jag behöver sju böcker för att gestalta.
Mer ska jag inte säga – se och upplev!
Birgitta Lagerlöf Genetary har i sin avhandling utforskat människorna och miljön där häxprocesserna började. Hon beskrev platsen för Slängbodarna och med hjälp av hennes beskrivning körde Lennart och Tini mig dit. Det var en märklig känsla att se resterna av fäboden. Statens ianspråktagande av dalfolkets skogar gör mig förbannad – mer om detta i framtiden.
Här kan du läsa om mitt hittills enda besök på Slängbodarna.
Slängbodarna
”Erik Eriksson, femton år.”
Länsman hostar. Ska han fortsätta eller tänker Pastorn ta över? Ingen säger något.
”Han är förd till oss på förunderliga vägar. I vintras fick jag kännedom om hans syner. Genom honom har Gud talat och förklarat att om överheten inte straffar de gamla så kommer Gud med hunger och svält över hela landet. För Pastorn berättade han att Gertrud förde hans syster till Blåkulla.”
”Kan Erik själv berätta vad som hände.” Fogden drar in stolen och tittar ner i skrivarens anteckningar.
”Det var i Gambodarna för ett år sedan, när jag gick vall. Det kom en tung sömn över mig. Tredje gången jag somnade for jag upp i vädret. Då såg jag Gertrud och de små barnen. Det var en stege ner till helvetet. Folk försökte klättra uppför stegen, men knuffades tillbaka.”
”Hur kom Erik därifrån?” Fogdens axlar är framskjutna.
Pojken rynkar pannan och tittar ner på sina nakna fötter.
”Det vet jag inte.”
Fogdens Skrivare tittar upp för första gången.
”Ursäkta, jag hörde inte det där sista.”
”Han visste inte hur han kom därifrån.” Länsman går fram till den ljushåriga pojken. Den frågan hade han inte räknat med. ”Du har berättat om en syn du fick i Slängbodarna för några dagar senare. Kan du berätta om det – och tala högre så att alla kan höra.”
Erik sträcker nacken och berättar om de två männen som kom till honom om natten. Den ene var vit och dejlig, den andre svart och stygg.
”Den dejlige karlen suckade och grät över att den elake hade förstört så många människor och befallde att jag skulle kungöra vad jag sett.” Erik för en tunn hårtest från pannan med handflatan. ”Barnen står ännu i ett vägskäl. Om de får känna av riset och Guds fruktan slipper de helvetet. Det sa jag till min mor så att hon kunde rädda min syster från Gertrud. Och mor talte med min syster. Till slut bekände min syster att hon var förd till Blåkulla av Gertrud.”
”Det var bra att du berättade för din mor.” Länsman lägger handen på Eriks axel, benknotorna anas genom linnetyget. ”Berätta om när du träffade den vackre mannen senast.”
”Det var nu, för två veckor sedan, uppe i fäbodarna. Han sa att Gertrud skulle föra med sig många barn och vara deras vittne. Gudfruktiga föräldrar oroar sig mer för lindebarn som inte är upptagna till Guds nåder. Därför är det särskilt viktigt att föra små lindebarn till Blåkulla. Men ännu är nådens tid inte förbi.”