Tacksamhet över att så många gett mig av sin tid – både i lördags (när jag firade med släkten) och igår (när nästan 200 personer hörde av sig på olika sätt – FB, mail, telefon, meddelanden och SMS).
Min 50-årsdag firades i Folkets Park – Sveriges näst äldsta. Parken drivs av en ekonomisk förening. De tidigare styrelserna har tyvärr lagt sin kraft på att arrangera veteranbilsträffar istället för att ta hand om byggnaderna. Förhoppningsvis blir det andra prioriteringar med den nya styrelsen.
Många tyckte att det var konstigt att jag absolut inte ville ha några presenter – men det finaste man kan få är del av någons tid. Varenda en som skickade gratulation på FB valde att ta någon minut av sin tid för att skicka en hälsning till mig. Jag hade bestämt mig för att ta mig tid, ta in och njuta av att vara sedd.
Det här var vad jag önskade mig i 50-årspresent – ett foto med hela släkten med mig i centrum. I den här bilden finns en tillhörighet, ett sammanhang som jag ska ta med mig in i framtiden vad som än händer.
Under en stor del av mitt liv har jag känt att jag tar för stor plats om jag inte begränsar mig. I lördags bestämde jag mig för att bara vara jag – fullt ut – fullständigt strunta i vad andra skulle tycka och tänka. Det var min dag – och jag ville testa att bara vara jag.
Vi hade hyrt köket och foajén iBillesholms Folkets Park. I köket finns porsling för 300 gäster. Perfekt om man inte vill använda engångsmaterial. (Egen linneduk, blommor från trädgården.) Laxen kom från Rökeriet i Ättekulla, potatisen från Görans gubbar i Billesholm. Såsen hade jag gjort med egen dill från frysen, Findus majonnäs och turkisk yoghurt köpt i 5 litersspann. Dekorationer från trädgården.
Och det funkade. Jag älskade faktiskt att bara vara jag. Och även om möten med andra människor alltid tar mycket av min energi nu för tiden – så insåg jag att önskan efter att tillfredsställa andras önskemål också har tagit energi. Ungefär som att cykla och hela tiden hålla in handbromsen.
Efter huvudrätten gick vi för att mata hönsen, ett nöje som alla barn uppskattar.
Det är som om jag varit en puppa i fem års tid men att jag äntligen vecklar ut vingarna och börjar flyga.
Att träffa alla fars syskon var som att hitta hem. Jag hade inte insett hur mycket jag saknat dem. Barndomsminnen sköljde över mig under söndagens cykling. Tårarna rann gång på gång. Tårar av tacksamhet, av lycka.
Hinkarna med hönsmat innehöll en lapp där barnen uppmanades gå in i hönshuset och plocka äggen. Där låg en ny lapp med en karta och instruktion att leta efter en likadan hink som hönsmaten förvarats i. I begagnathallen hängde en ny yoghurthink med instruktioner att gå till cykelaffären och leta upp cyklar med texten ”nycykel.se”
Jag hade inte bjudit in till femtioårsfest utan till sommarträff. Nu föll det sig så att inga kusiner från min mors sida kunde komma – däremot nästan alla kusiner på min fars sida. 18 nästkusiner som aldrig tidigare samlats.
På våra egna cyklar hade jag lagt ut russinaskar i cykelkorgarna och på sadlarna. Medan de vuxna förundrades över det gigantiska sortimentet sprang barnen runt och letade skatter. Sven berättade om vikten av att använda hjälm och att han fått besök av två cyklister vars liv han räddat.När alla skatterna var upphittade vandrade vi tillbaka till Folkets Park. Duggregnet hade upphört och vi försökte samla alla till ett gemensamt foto – dagens viktigaste punkt enligt mig. (De flesta bilderna i det här inlägget är tagna av min syster Mia)I Folkets Park hade Dottern dukat upp nio sorters kakor som hon bakat, vispgrädde (hittad med kort datum) och jordgubbar från Görans gubbar i Billesholm.Vi hade inte tänkt att ha dukar på borden, men när möblerade om såg vi att flera bord hade skador efter cigaretter. Pappersdukar stred mot min målsättning att undvika engångsmaterial. På natten kom jag på att vi hade några gamla tapetrullar liggande. Min syster lovade ta med kritor. Mina kusiner påstod att de aldrig varit med om att barnen suttit så länge vid bordet. (Drycken bestod av vatten eller saft jag kokat på egna svarta vinbär, rallarros och fläderblom. Varför transportera dryck när vi har den bästa i kranen?)
Jag ville ge dem lite av allt det fina jag fick när farmor var min dagmamma. Därför fick de mata hönsen, leta skatter i min trädgård och plocka bär.
Efter fikat hade det slutat regna och en ny skattjakt väntade – nu i mina trädgårdarFörsta lådan hittade de bakom bänken, andra i den gamla dammen, tredje bland rhododendron och den fjärde bestod av en melon. (Bild: Anna Jönsson)Under tiden flanerade de vuxna runt i trädgården. Jag berättade hur trädgården skapats, om stenarnas historia, om växtvalet.
Det blev en helande dag för mig. Jag hittade tillbaka till barnet i farmors trädgård, den som inte brydde sig om vad andra tyckte eller tänkte om henne. Barnet som tog plats, som var älskad och sedd av alla fars syskon. Hon finns där fortfarande. I varje kram, i varje ögonblick kände jag samma kärlek som jag fick som barn. Ögonblicken har jag präntat in i mitt minne. Känslan av att alltid ha varit älskad. Att vara älskad.
Bärplockning i vår grekiska trädgård
Den här känslan kommer jag bära med mig resten av mitt liv.
Det är andra halvlek nu. Jag är lycklig.
Efter kokt korv med bröd, egenodlad zucchini och mjölk (köpt på kort datum) kunde de som ville följa med till dagbrottet. Där berättade jag om de olika tidsepokerna som lämnat spår på jordskorpan. Utvecklingen är en del av mitt nya liv. Spännande fortsättning följer.
På www.cyklat.se delar vi med oss av cykelturer vi gör. Målsättningen är att inspirera flera att cykla för upplevelserna.
På youtube delar vi filmer som min Dotter redigerat – både om skrivprocessen, cykelturer och cykeltips.
Under sommaren är var sjätte inlägg på instagram om våra rosor. Resten handlar om cykling. Jag blir sååå glad om du går in och följer kontot – målet är att nå upp till 1.000 följare. Så klart blir jag glad om du även följer youtubekontot – då hjälper du mig att bygga mitt nya företag där influenserskapet är ett av tre ben.
Åh – TACK! Du anar inte hur mycket det senaste året har betytt för mig när jag fått hänga med dig. Ditt instakonto besöker jag regelbundet – så mycket tyck-om-dig-själv pepp! Bästa må-bra-terapin.
TACK!!!!
Kommentarer är stängda.
Vi använder cookies för att din läsarupplevelse ska bli så bra som möjligt. Om du fortsätter att använda denna webbplats kommer vi att anta att du godkänner detta.Jag förstår
vilket underbart födelsedagskalas! Grattis till dem som var där – extra mycket till barnen. Skattjakt är ju hur kul som helst 🙂
Och självklart grattis till dig som alltid får hänga med dig. Du är en superhjälte!
Kram Malin
Åh – TACK! Du anar inte hur mycket det senaste året har betytt för mig när jag fått hänga med dig. Ditt instakonto besöker jag regelbundet – så mycket tyck-om-dig-själv pepp! Bästa må-bra-terapin.
TACK!!!!